Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk Botanisk Tidskrift, i91 i. Bd ö, h. 3.
REFERAT.
Hur anskaffa ökenväxterna sitt förråd af vatten?
Fitting. Hans. Die Wasserversorgung und die osmotische
Druckverhältnisse der Wüstenpflanzen. Zeitschrift für Botanik 3.
p. 209—275. Jena 1911.
Bland de egenskaper, som göra det möjligt för växterna att lefva i
öknen, har särskildt framhållits en xerofytisk byggnad. Många
ökenväxter sakna dock en sådan, och äfven utpräglade xerofyter kunna knappt
tänkas motstå de ständiga stormarna i förening med glödhettan, så framt
de ej på något sått kunna skaffa sig vatten att täcka den transpiration,
som dock alltid måste förekomma. Det är hufvudsakligen på två sätt,
som man tänkt sig, att växterna skaffa sig det erforderliga vattnet,
nämligen genom upptagande af dagg och genom ett rotsystem så
djupgående. att det skalle nå grundvattnet. Båda dessa utvägar torde
emellertid blifvit betydligt öfverskattade. De flesta forskare, som vistats i den
verkligt torra öknen, ha nämligen observerat en nästan fullständig brist
på dagg. hvarför inrättningar för upptagande af sådan skulle vara af
föga nytta för växterna. Hvad uppgiften om de djupgående rötterna
angår, så jäfvas den bl. a. däraf, att marken på stora områden består af
berg och sten af olika slag, som alldeles skulle hindra rötterna att
tränga djupare ner. allra minst så långt, som till grundvattnet. Många
ökenväxter ha äfven helt obetydliga rötter.
Växterna måste alltså ha förmåga att draga fuktighet ur själfva de
öfversta lagren, hvilka till ett djup af 2—3 m. tyckas vara fullkomligt
torra, men dock. efter hvad talrika undersökningar visat, alltid
innehålla någon fuktighet äfven så högt upp som 10 cm. under ytan.
Professor H. Fitting har under en tids vistelse i oasen Biskra ägnat
frågan om ökenväxternas vattenupptagande en närmare undersökning.
Det var särskildt ett par iakttagelser, som kommo att bli utgångspunkt
för hans forskningar.
På XO-kanten af en liten oas i närheten af Biskra stodo några
exemplar af en stor Opanlia. tillhörande några af de arter, som i
Medelhafsländerna allmänt odlas som häckväxter. Deras xerofytiska byggnad är
ju så fullkomlig som möjligt. De ha också rikligt med
vattenförråds-organ. Men ett af exemplaren, det som växte sydligast, såg ytterst
eländigt ut i mars 1910. då det varit några torra år. De platta gre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
