Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
Södra Finnskoga, hvarifrån växtuppgifter fullständigt saknas i
provinsflora». Med audra, t. ex. Östmark, har L., efter hvad det vill
synas, endast flyktigt stiftat bekantskap, enär för de uppgifter
härifrån hans flora innehåller mycket ofta citeras andra personer. —
Tvenne publikationer af G. E. Ringius, nämligen »Vegetationen på
Vermlands hyperitområden» (Öfversikt af Kongl. Vet.-Akad:s [-Förhand].-] {+För-
hand].+} 1888, n:o 3, pag. 187—207) samt »Några floristiska
anteckningar från Vermland» (Bot. Not. 1888, pag. 105—113), beröra endast
en mindre del af det område, som här afses, och innehålla
beträffande utbredningen af alin, lind och lönn ingenting utöfver hvad
som förut varit kändt.
Hvad nu dessa löfträd angår, innehåller Larssons Hora följande
meddelanden. Almen finnes i södra Värmland och Bergslagen på
flere ställen; sin nordgräns har den i Fryksdalen vid Ränneberget
i Östmark. För lind uppgifves en hel mängd lokaler i södra och
mellersta delarna — upp till Kråkåsen vid sjön Jangen i Ekshärad —
men ingen från Fryksdalen eller det nordliga Värmland. Äfven
för lönn uppräknar L. talrika lokaler, af hvilka den nordligaste
tillhör Fryksdalen: Snipberget i norra delen af Hvitsand. Härvid
citeras Myrin (se nedan), hvadan Larsson sannolikt ej själf
konstaterat lönn å detta berg; huruvida lönn växer äfven vid
Ränneberget angifves icke. Alltså gå enligt L. alm och lönn, men icke
lind upp i öfre Fryksdalen, almen till Ränneberget och lönnen till
det ungefär 1 mil nordligare belägna Snipberget.
Emellertid finnes en tidigare uppgift om de nämnda trädens
förekomst i dessa trakter. I en af Uppsaladocenten Ci.aës Gustaf
Myrin år 1831 författad afhandling »Anmärkningar om Wermlands
och Dalslands Vegetation» (i Kongl. Vet.-Akad:s Handlingar för 1831),
nedskrifven efter en samma år företagen resa till dessa provinser,
berättar författaren på tal om Ränneberget (1. c. pag. 193), att vid
hans besök därstädes funnos nedanför östra sluttningen ängar,
beväxta med en samling af olika trädslag. »Alnus incana hade väl
öfverhanden, men deribland funnos äfven de vackraste dungar af
stor fruktbärande Hassel samt Lind, Lönn, Ask, Lonicera
Xylo-sleum och Viburnum Opulus; Björkar o. d. att förtiga. Mest utmärkte
sig dock en mängd Almar, af hvilka en mycket stor ännu stod
qvar, sedan flera dylika blifvit nedhuggna.» Myrin har sålunda
funnit vid Ränneberget ej blott alla de tre nyssnämnda ädla
löfträden, utan därjämte äfven ask.
Med anledning af den lockande skildring af Rännebergets rika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
