Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
växtlighet Myrin lämnar i detta sitt arbete beslöt jag i juli 191(1
att från Torsby företaga en utflykt dit. Ränneberget, som är
beläget i Östmarks nordvästra del ej fullt en mil från norska gränsen,
består till öfvervägande del af hyperit; det har sin största
utsträckning i norr och söder med en längd af ungefär 5 km. och stupar
brant åt öster (i sin södra hälft äfven åt väster). Högsta punkten
ligger i den norra delen omkring 520 m. ö. h. Den östra
sluttningen är i botaniskt hänseende den utan fråga mest gifvande delen
af berget; uppstigningen här är emellertid ganska besvärlig på grund
af såväl den branta stupningen som mängden nedrasade block,
kullfallna trädstammar, den särskildt i de fuktiga dälderna
ovanligt kraftiga och högvuxna vegetationen af örter och buskar, m. ni.
(praktfull Onoclea struthiopteris!). Under tvenne dagar (d. 16 och
17 juli) besteg jag berget från öster och norr med tre skilda
utgångspunkter.
Af den härlighet ängarna vid bergets fot på Myrins tid företett
finnes nu efter åttio år ej mycket kvar. Olof Trätäljas ättlingar
— de må nu haft karaktären af vanliga nybyggare eller svedjande
finnar — hafva tydligen låtit yxan oförtrutet gå med det sorgliga
resultat, att troligen redan vid midten af förra århundradet de ädla
löfträden i det närmaste utrotats. Endast hasseln har undgått den
allmänna förödelsen; den förefinnes ännu ganska rikligt och t. o. m.
i storståtliga exemplar uti nedre kanten af östra sluttningen. Af några
ädla löfträd kunde jag däremot vid mitt besök 1910 i förstone ej
se det minsta spår. Sedan jag snart nog konstaterat, att de af
Myrin omnämnda ängarna tyvärr ej längre existera i sitt
ursprungliga utseende, åtsporde jag några äldre personer, boende nedanför
berget, huruvida de hade sig något bekant om de ädla löfträdens
nuvarande eller forna förekomst på eller i grannskapet af
Ränneberget. Härpå lick jag det besked, att af alm funnes ännu tre
(säger 3) träd kvar i en äng vid Tväråna, nedanför högsta delen
af berget, och genom omedelbarligen företaget besök på platsen
öfvertygade jag mig om, att så verkligen också var fallet. Ett af
dessa var ett någorlunda stort och kraftigt träd, de andra däremot
yngre individ med smala stammar. Af lönn skulle förr, efter hvad
den ene af mina sagesmän ville minnas, ett par träd funnits växande
uppe å sluttningen, men af lind och ask hade ingen af de åtsporde
sig det minsta bekant. Efter dessa nedslående uppgifter blef min
glädje så mycket större, när jag följande dag i södra delen af berget
å en tämligen högt belägen sluttning påträffade en lind, som trots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
