Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
föregående äfventyrliga öden visade alla tecken till bibehållen
lifskraft och som säkerligen ensam skulle kunna betrygga artens
tillvaro å Ränneberget för en god tid framåt.
Den ej synnerligen grofva hufvudstammen hos detta exemplar
hade för flera år sedan blifvit afbruten nära roten (genom stenras
eller kanske mera sannolikt i följd af snöskred; en mängd träd
och buskar tycktes varit utsatta på den branta sluttningen för
dylika katastrofer) och låg kullvräkt med kronan nederst å
lutningsplanet, men fortfarande vid lif. Från stubben hade sedermera ett
10-tal yngre stammar efter hand skjutit upp, af hvilka de längsta
mätte omkring 6 meter i höjd. Skotten för året voro långa och
kraftiga och vittnade om, att trädet till fullo repat sig efter den
lidna skadan. Några blommor eller fruktanlag voro dock icke
utvecklade.
I juni innevarande år återkom jag till Ränneberget för att
fullständiga några under fjolåret påbörjade anteckningar öfver
vegetationen i nordliga Värmland. Jag företog denna gång uppstigningar
från andra punkter och lyckades härunder upptäcka ytterligare tre
lindar, växande å skilda ställen, men fortfarande blott i den östra
sluttningens södra hälft. Tvenne af dessa växte upprätta såsom
unga, vackert utbildade träd med en höjd af 7 — 8 meter; det tredje
åter hade råkat ut för samma olycksöde som kamraten från i fjol,
d. v. s. blifvit kullvräkt, hvilket emellertid icke hindrade, att det
visade sig fullt lifskraftigt.
Härmed är alltså lastslaget, att lind fortfarande finnes å
Ränneberget, och då den numera är hänvisad till den branta och
svårtillgängliga bergsluttningen, där den synbarligen godt uthärdar på
samma gång den ej så lätt löper risken att afverkas, torde ingen
fara föreligga, att den i framtiden skall härifrån försvinna.
Men linden är dess bättre ej Rännebergets enda ädla löfträd.
Under min första exkursion å Ränneberget denna sommar
sammanträffade jag händelsevis med en äldre bonde, barnfödd i
trakten, hvilken tycktes känna till bergets trädväxtlighet vida bättre
än mina sagesman från i fjol. Linden, som visades honom, var
honom icke främmande, och när jag på grund häraf närmare ansatte
honom, befanns det, att han jämväl hade kännedom om förekomst
å berget af både lönn och alm. Till ett par almar, som växte ett
stjrcke från platsen för vårt sammanträffande, ledsagade han mig
genast. Dessa almar voro äldre än de vid Tväråna och hade
nyligen fällt sina ganska rikligt utbildade frukter; det ena exemplaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
