Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
brantaste partiet i bergets sydvästra del, hade ungefär samma
dimensioner som det å Ränneberget och var likaledes rikt
fruktbärande. Stammen var ej långt från marken delad i 3 grenar, af
hvilka den gröfsta vid brösthöjd mätte 45 cm i omkrets.
Omgifningen utgjordes af glest växande björk, asp. sälg och å den
ofvanför belägna sluttningen gran: markvegetationen var tätt sluten —
innehållande bl. a. Anemone hepatica, Vicia sepium och Orobus
ver-nus — och endast en enda unglönn stod att upptäcka. På mina
förfrågningar, huruvida ej möjligen flera träd af lönn finnas å
berget, erhöll jag nekande svar.
Om lönnen alltsa framstod som Rickenbergets sällsyntaste växt,
var det däremot, öfverraskande nog, ingen brist på lind- Förutom
några enstaka mindre träd fann jag i närheten af en å västra
sluttningen belägen däld ett belt bestånd af lindar, utgörande ej mindre än
ett 20-tal af varierande storlek. Det största trädet höll vid brösthöjd
80 cm. i omkrets. Ett tlertal — särskildt de större — utvecklade
under sommaren blommor i mängd. I den till detta bestånd
hörande underväxten ingingo bl. a. Mulgedium alpinum, Lactuca
muralis. Stachys silratica, Actæa spicata, Viola mirabilis, Vicia sepium.
Stellaria nemorum. Paris guadrifolia. Polygonatum uerticillatum och
Milium e/J’usum.
Liksom å Ränneberget har linden följaktligen här à Rickenberget
alla utsikter att i framtiden kunna fortlefva. Mörkare ser det ut
för lönnen: skulle det nu omnämnda exemplaret, som högst
sannolikt markerar den nordligaste lokalen i Värmland för detta
trädslag, förstöras, är troligen lönnens saga här all -
Ännu ett fynd af lind har jag att meddela, måhända det
intressantaste af dem, som hänföra sig till den nämnda trion af ädla
löfträd. Under mitt uppehåll i Dalby sommaren 1910 omtalade
en person för mig, att i de öfre Tåsängarna uti Norra Finnskoga
skulle växa ett ovanligt träd, som hvarken ban själf eller andra
personer där i trakten kände till. Jag förskaffade mig närmare
upplysningar om växtstället, och det lyckades mig sedan utan
svårighet att finna det märkvärdiga trädet. Detta visade sig vara en
lind eller riktigare en samling smärre lindar utgående från en
gemensam rot. På platsen hade ursprungligen funnits en lind. som
dock för längre tid sedan tillbaka blifvit afhuggen eller på annat
sätt förstörd; frän den kvarvarande, nu emellertid ej längre synliga
stubben hade sedan en mängd skott uppstått, af hvilka ungefär ett
dussin utvecklats till stammar af varierande groflek intill 28 cm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
