Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
i omkrets 1 m. ofvan marken) och nående en höjd af bortåt 5 m.
Alla stammarna voro i ypperlig växkraft och gåfvo ett tydligt
vittnesbörd om, att lokalen förträffligt lämpade sig för detta trädslag.
Platsen för denna lindförekomst är belägen omkring 2 km. norr
om Tåsans utlopp i Klarälfven, på östra Klarälfsstranden samt i
nedersta kanten af en mot älfven ganska brant sluttande äng,
högst 150 m. från landsvägen, hvarifrån lindarna tydligt kunna
iakttagas.
Att denna lind — Tilia ulmifolia — härstammar från
ursprunglig, fullkomligt vild lind kan ej betviflas. Visserligen ligger en
numera förfallen och öfvergifven stuga strax i närheten, men dess
innevånare hafva ganska visst ej planterat andra växter än de
oundgängligaste näringsväxterna på de små och oansenliga tegarna
kring densamma. En odlad lind af hög ålder finnes l1/» mil
söderut vid Lillbergsgården i Dalby, men äfven om denna också
skulle tillhöra Tilia ulmifolia, hvilket jag ej känner, linnes ingen
anledning att härifrån härleda exemplaret i Tåsängarna. Flera
personer i såväl Norra Finnskoga som Dalby, med hvilka jag
talade rörande denna lind, förnekade också bestämdt dess natur af
odlad. Härtill kommer vidare, att Tåsängarna utgöra en af öfre
Älfdalens bästa växtlokaler, där åtskilliga andra för denna del af
provinsen ovanliga växter äro funna, såsom Hypochceris maculata,
Cirsium heterophyllum, Campanula cervicaria, Viburnum opulus, Viola
epipsila, Aconitum lycoctonum, Polygonatum verticillatum m. fi.
Egendomligt förefaller det onekligen, att ett sådant träd härstädes ejaf
botanister observerats tidigare, då ju området är en i Larssons
flora ofta nämnd lokal, men detta förhållande får kanske sin
naturliga förklaring däri, att här föreligger en, såvidt jag kunnat
finna, fullkomligt enstaka förekomst samt att själfva växtplatsen
är belägen i den allra nordligaste delen af de tämligen långt
utdragna ängsmarker, som åtfölja älfven norr om Tåsan.
Detta nu relaterade fynd af lind i denna trakt af landskapet är
uppenbarligen af mycket stort intresse. Räknar man med
Ränneberget såsom den hittillsvarande nordligast kända lokalen för lind
i Värmland, framflyttas gränsen nu mer än 5 mil mot norr.
Visserligen kommer den härmed ej fullt så nordligt som å ena sidan
i Dalarne, å den andra i Norge, där den i Österdalen går till Aamot
och i Gudbrandsdalen vid Ringebu når till 01° 30’ (enl. Blytt,
Norges Flora), men den ansenliga skillnad, som härvidlag förut
fanns, blir afsevärdt utjämnad. Härtill kommer, att öfre Älfdalen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
