Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
ningen och den s. k. syenitskollans understa, knöligt pressade lager
vidtaga (= understa delen af Svexoxii högfjällsgraniter1, blir Dryas
genast vida sällsyntare, utan att dock helt och hållet upphöra.
Detta stämmer öfverens med förhållandena pà Ebbatjåkko under
Nieras, där de små fläckarna af dåligt utbildad Dryas-hed just
förekommo i motsvarande lagerzon. LerskifTern under Nieras har
ej kunnat tagas i besittning af Dryas-üoran af det skälet, att den
på nämnda tjäll återfinnes på åtskilligt lägre nivåer, nere i
skogsbältet, där man vid t. ex. 440 m. ö. h. och obetydligt öfver
Kàrtje-jaures yta träffar vackra skifferraukar i björkskogen se fig. sid. 408).
Hur högt Dryas-zonen når på Juobmotjåkko kan jag ej
uppgifva, då fjället ej bestegs högre än till de stora lodräta
stupränderna vid omkring 750 m. höjd. Sannolikt är, att den redan här
mycket magra Dryas-vegetationen ej går mycket högre upp, enär
plattor af högfjällsgraniter enligt F. Svenonius bilda större delen
af fjällets topp (1900, sid. 297) och man med tämligen stor visshet
kan förutsäga, att dessa icke erbjuda Dryas någon acceptabel
jordmån. Antagligt är dock att Dryas-heden återkommer på de högre
skiffernivåerna ofvanpå de första granitbäddarna.
Af ofvanstående framgår, att förekomsten af lösa skiffrar i regio
alpina äfven i Lapplands östligaste fjälltrakter eller noggrannare
uttryckt i fjällkedjans östligaste utlöpare mot låglandet kan åtföljas
af en rik Dryas-vegetalion. Den östliga, normalt lagrade och icke
ombildade siluren bär då en vegetation, som rätt starkt erinrar om
de mjuka köliskiffrarnas i närheten af norska gränsen Artantalet
synes dock vara något större på de sistnämnda. Bland
sällsyntare fjällväxter, som finnas i trakten af Virijaure och norska
gränsen, men mig vetterligen ännu icke blifvit anträffade i
Sjöfallsfjällen eller de närmaste massiven däromkring, kunna nämnas:
Antennaria carpatica. Arnica alpina. Astragalus oroboides. Carex bicolor,
microglochin, nardina. parallela, pedata. rufina. Catabrosa algida,
Chamorchis alpina, Drabae, Elyna Bellardi. Gentiana tenella,
Kæni-gia islandica, Oxytropis lapponica . Pedicularis flammea. Potentilla
nivea, Saxifraga Cotyledon. Beträffande vissa af dessa arter är det
ej osannolikt att de vid framtida undersökningar komma att
uppdagas inom området, t. ex. Arnica alpina, Carex parallela. Drabae.
Gentiana tenella, Elyna. Andra torde utestängas från ifrågavarande
delar af Lule Lappmarks östliga fjälltrakter genom sitt
utpräglade kalkbehof. LerskifTern omkring Stora Sjöfallet är uppen-
1 Uppgifves dock för Kårsotjåkko af N. A. Svensson, K. V-Ak. Bih. Bd 21, IIL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
