Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
barligen kalkfattig och fräser icke alls för syror (jfr äfven At
Hamberg 1910, sid. 693). Hit är i främsta rummet Chamorchis att
föra, måhända äfven Astragalus oroboicles, Oxytropis och Saxifraga
Cotyledon (t). Andra finna näppeligen den för dem lämpliga
för-sumpade jordmånen på de östliga skifferlokaler, jag haft tillfälle
att iakttaga.
Huruvida någon af de anförda arierna af uteslutande
växtgeografiska skäl saknas inom ifrågavarande östliga gebit är jag icke i stånd
att afgöra. Man skulle då närmast komma att tänka på Potentiüa
nivea, som svårligen kan förbises och som på kullarna omkring
Virijaure och Vastenjaure rent af är karaktärsväxt. Möjligt är dock,
att äfven denna växt hör till de mer kalkfordrande och således af
kemiska orsaker saknas på Juobmoskiffrarna. (Dock har Norman
äfven funnit växten på »grundfjeld», 1895 sid. 247.) Än
sannolikare är detta, såsom antydts, tör Oxytropis lapponica, som brukar
vara Potentilla niveas trogna följeslagare. Två varianter af
Dryas-heden skulle i så fall kunna särskiljas. I sin allra skarpast
xero-terma utbildning — om detta uttryck är tillåtet angående alpin
växtlighet — utmärkes formationen i främsta rummet af Oxytropis
och Potentilla nivea, ett antagande som jag redan i ett föregående
arbete framlagt (1901 sid. 21) och nu är i tillfälle att stödja med
nya iakttagelser. Denna tvp synes komma till stånd endast på lös,
kalkig skiffermark med god exposition.
För den andra varianten kan Dryas själf gälla som främsta
karaktärsväxt. Därmed är också sagdt att samhället ej kan undvara
någorlunda lättvittrande, lös och åtminstone tidtals torr grund,
men nöjer sig med mycket ringa kalkhalt och dålig exposition
(t. ex. Junkatjåkkos nordbranter).
En torftigare afart uppstår slutligen då Dryas jämte Saxifraga
oppositifolia, d. v. s. typiska häll- och skifferväxter, försvinna, men
särskildt Astragalus alpinus, Pinguicula vulgaris, Silene acaulis och
Thalictrum kvarstå, arter hvilka icke äro bundna till skifferklippor.
Dn/fls-formationens vackra utveckling på .luobmos västsida får
sin förklaring genom samverkan af flera omständigheter. Den
första förutsättningen är förekomsten af i dagen gående lättvittrande
skiffrar i regio alpina och subalpina. Härtill kommer på
ifrågavarande lokal, att fjällsidans egen lutning föga skiljer sig från
skifferlagrens, hvilket har till följd att sluttningen genom förvittringen
blir slät och jämn. Detta gör åter att snöbetäckningen under
vintern blir obetydlig och särskildt att s. k. snölägen äro sällsynta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
