Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
— med de florala axlarna slokande och fröets hvita basalbihang,
misstänker man genast en myrmekochor. Emellertid förmedlas här
spridningen i själfva verket efter mina undersökningar på Sicilien genom de
marklöpare, till hvilka intlorescenserna efter frömognaden under våren
aflösas. I de mer eller mindre hoptorkade frukterna äro då fröna
la-kunösa och liksom intlorescensaxel och spatha torra och lätta.
Aracéernas spridningsbiologi är, som kanske torde vara bekant, en
terra incognita, där vidare undersökningar skulle vara synnerligen
välkomna.
Typ 3. — Viola.
Jämte den funktion som elaiosom, hvilken jag konstaterat hos Viola
odorato-fröet, påvisar Borzi en annan i saurochoriens tjänst Vid
experiment med dessa frön visade sig, att ödlorna med stor begärlighet
slukade dem, och att de återfunnos i exkrementen.
*
Saurochorerna tyckas genom frukternas dåfiga exposition ocli
öfver-hufvudtaget genom reduktionen af de exponerande organens mekaniska
väfnader — jmfr t. ex. fruktskaften hos Capparis-typen — förete vissa
morfologiska analogier med myrmekochorerna. Förtjänt af vidare
undersökning är också det rent spridningsbiologiska samband, som enligt
Borzi skall finnas mellan saurochorerna och myrmekochorerna.
Utom Viola odorata framhålles som en sådan typ t. ex. kaktéerna.
Hos vissa sådana uppdelas fruktens pulpa i köttiga trådar, som klibba
fast vid fröna och hvilka skulle fungera som elaiosom. Framtida
undersökningar kanske här gifva oss en ny myrmekochor tvp. 1 viss mån
skulle denna ansluta sig till en ny sådan, med hvilken jag sedan några
år arbetat: Cyclamen-lypen, där frönas elaiosom utgöras af partier af
den vid frömognaden sönderflytande köttiga placentan.
Ännu en ny typ skulle till äfventyrs möta oss hos Prasium majus,
hvars delfrukter som bekant ha ett saftigt ytterhölje. Dessa frukter,
hvdka föras under Arum-typen, äro enligt Borzi takyspora och uppsökas
af myror. Under mina resor i Medelhafstrakterna har jag aldrig hunnit
undersöka Prasium med mogna frukter, men i själfva verket företer den,
som jag i min Entwurf einer Monographie der europäischen
Myrme-kochoren p. 318 K. Sv. Vetenskapsakademiens Handl. Band 41. N:o 7.
Stockholm 1906) påvisat, i sin utveckling några myrmekochora drag:
postfloral tillväxt af det vidöppna, som lokal assimilationsapparat
tjänstgörande fruktfodret. Intressant skulle dock vara att såväl för Prasium
som kaktéerna genom mikrokemisk analys och experiment få utredt,
hvar det eventuella tillockningsmedlet för myrorna ligger.
Förtjänta af uppmärksamhet äro kanske förbindelserna med epizoerna.
Så kan i detta samband nämnas den epizoiska spridning af fröna hos
Opuntia cylindrica DC., som G. Lagerheim (Einige Acarocecidien und
Aca-rodomatien. Ber. d. Deutsch. Bot. Gesellsch. 1892 p. 612) påvisat:
»Schneidet man aber eine Frucht von O. cylindrica DC. auf, so findet man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:59:58 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svbotan/5/0482.html
