Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
bär dess axel i regeln två lågblad och inga örtblad (som hos A.
paténs); 3:e generationens bladrosett börjar då nästan alltid med
örtblad och saknar- lågblad. Gränsen mellan örtblad och
knoppfjäll på hufvudaxeln är mindre skarp; det kan till och med hända,
att alla knoppfjällen ha en rätt tydlig, om ock liten skifva. Sterila
rosetter ha också period af lågblad och örtblad, men lågblad utan
skifva är blott ett enda, som lätt kan förbises. A. vernatis
utmärker sig från våra andra Pulsatilla-former därigenom, att de under
en vegetationsperiod utvecklade bladrosetterna ej vissna på hösten,
utan fortlefva tämligen friska långt fram på andra sommaren och
följaktligen till slut förefinnas samtidigt med de nya bladen (jfr A.
Ilepatica). Då det i Horor något oklart heter att »rot-(jord-)bladen
äro utvecklade före blomningen» bör detta alltså förstås så, att
bladrosetten hos A. vemalis öfvervintrar m. e. m. frisk, medan den
hos de andra arterna vissnar på hösten.
Likheten i skottbyggnad hos A. vemalis och potens motsvaras af
bådas jämförelsevis nordliga utbredning. De räknades af Engler
till europeiska florans glaciala element.
Det greniga utseendet hos rotstocken af A. paténs förhöjes genom det
egendomliga förhållandet, att den plägar vara mer eller mindre klufven
och uppfläckt på längden. I vinkeln mellan två grenar spränges
rotstocken uppifrån nedåt; ofta klyfves den samtidigt nedifrån uppåt,
hvarvid början tyckes ske i vinkeln, där en gröfre rot utgår. Till
slut kan sammanhanget mellan rotstockens olika delar bli ganska
löst, och faktiskt förekommer det, att ett individ på detta sätt
sönderfaller i två, ett mera ovanligt fall af förökning hos en s. k.
radix multiceps. (I sammanhang härmed vill jag nämna, att
vegetativ förökning någon gång sker genom rotskott). Äfven på enstaka
punkter af rotstocken uppstå kortare remnor, som gå till märgen
eller tvärsigenom hela rotstockens tjocklek, så att den styckevis får
rent af ett nätlikt utseende (se fig. 9). De uppfläckta styckena
kröka sig gärna, så att utsidan blir konkav, en följd af spänningen
mellan barken och veden (J. Sachs [l]). Det har händt, att en
rotstocksgren i följd häraf vridit sig ett hell hvarf, så att den
blom-och bladbärande ändan kommit upp på andra sidan och sålunda
åter riktats rakt mot ljuset. På de delar af en sönderfläckt stam,
hvilka förut voro vända inåt mot märgen, framträda, såsom
afbildningen visar, kärlsträngarna i form af ett system af slingrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
