Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
väfnadselement. Degenerationen träffar såväl celler som kärl och
påminner till utseendet om gummosis, men utan flytning.
Orsaken till här skildrade fenomen har jag visserligen ej kunnat
fullständigt utröna; men i vissa fall är det tydligt, att
utgångspunkten beiinner sig under det terminala fruktskaftet. Redan under
blomningstiden uppstår en eller ett par millimeter under blomskaftets
bas en lakun, som i början begränsas af ofärgade celler, som t. ex.
märgkanalen hos umbellater. Men nästa år, då den subterininala
sidoaxeln tillväxt i tjocklek och riktat sig uppåt samt lakunens tak
samtidigt sönderfallit, befinnes lakunens mynning vara trängd åt
sidan och öppnar sig utåt på svmpodiet ett stycke nedom den
knopp, som nu bildar spetsen. I sammanhang härmed börjar en
degeneration, åtföljd af brunfärgning af de celler som begränsa
håligheten. Mikrokocker och bakterier, stundom äfven hyfer,
förekomma rikligt i den bruna massan. Sannolikt är det genom
barkens kontraktion, som söndersprängningen sedan fortsättes, med
den påföljd, att bruna fläckar och hålrum visa sig än här än där
i rotstockens inre. Trots allt detta fortlefver växten, blommar
rikligt och företer ofvan jorden inga sjukdomssymtom. Äfven hos
herbarieexemplar t. ex. från Ångermanland, Mellaneuropa, Sibirien,
Nordamerika har jag iakttagit detta fenomen. På ungefär samma
sätt förhålla sig A. Pulsatilla och vernalis. Hos A. pratensis, som
har mindre grenig eller på sandig mark vanligen enkel rotstock,
blir klyfningsprocessen mindre märkbar. Dock uppträda ganska
ofta skadorna i form af långsträckta sår, som gå in mellan
kärlsträngarna. — Att Pulsatillornas jordstam kan vara ihålig, är förut
observeradt af N. Hjalmar Nilsson (I).
Att Pulsatillorna trots blottandet af rizomets inre väfnader
fort-lefva i tiotal af år utan att duka under för växtätande djurs angrepp,
beror väl i någon mån på dessa växters skarpa och giftiga
egenskaper. Hur stor skärpa de än besitta, hindrar den likväl ej en
skadegörelse på blomdelarna, hvilken visserligen ej direkt har med
skottbvggnaden att skaffa men måhända kan framkalla
prolepsis-artade företeelser, liknande dem man i trädgårdar ser på beskurna
buskar och träd. Under flera år har jag oupphörligen påträffat
exemplar af A. paténs, på hvilka alla eller en del blommor blifvit afbitna.
Blomskaftet sitter kvar inom svepet, men hela blomman med
blomaxeln är borta. Sårytan är jämn, och på längden af den kvarstående
delen af skaftet inom svepet kan man se, att åverkan skett medan
blomknoppen var helt ung och innesluten i svepet. Ofta äro också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
