Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
För fullständighetens skull bör nämnas, att A. paténs sparsamt
anträffats å hällmark ej långt från Visby, hvarest vegetationen är i
det närmaste öfverensstämmande med den å Ardre-lokalen eller
något rikare, i det åtminstone Anthericum ramosum, Innia salicina
och Poa alpina böra tilläggas till artlistan. Gentemot lokalen å
File hed saknas däremot troligen Hypericum montannm och Laser
pitinm latifulium, hvilka emellertid finnas å andra liknande
ståndorter inom ett par kilometers afstånd.
Redan vid en flyktig blick på ofvanstående förteckning finner
man, att floran på lokalerna i Ardre och på File hed är näslan
identisk. Tonnklint hyser däremot utom de å listan upptagna
arterna därjämte äfven de förut uppräknade 24, hvilka tillhöra
hufvudsakligen ekfloran. Uppdelar man hällmarksfloran å File hed
i sina utvecklingshistoriska beståndsdelar med användning af
Kjell-mans lista (från föreläsningar 1886), finner man 23 % glacialväxter,
38 %> subglaciala, 32 % ekväxter förutom enstaka stäpp- (Anemone
pratensis) och bokväxter (Brachypodium silvaticiim och Globularia
vulgaris). Samma proportion råder följaktligen i det allra närmaste
å två af de andra lokalerna, medan däremot Tonnklint (sydsidan
undantagen) hyser blott 15 % glacialväxter, 34 % subglaciala och
4’6 °/o ekväxter. Kände man blott denna lokal på Gotland skulle
man angående A. paténs och dess invandringshistoria vara frestad
att däraf draga slutsatser, som uppenbarligen ej voro berättigade.
Tonnklints vegetation bildar tydligen en edalid (Sernander II), hvars
beståndsdelar i följd af bekväma rekryteringsmöjligheter från
närbelägna löfängar och tack vare bristande konkurrens från
barrskogens sida lyckats hålla sig kvar. Man kan alltså på grundvalen
af de koloniartade växtsamhällena å dessa lokaler ej utan stor
försiktighet söka framkonstruera Pulsatillornas invandringshistoria.
Hvad nu A. pålens beträffar, är den uppenbarligen en relikt på
de gotländska växplatserna. Flera skäl tala härför. För det första
har den en sprängd utbredning. Ty växplatserna äro fåtaliga och
ligga långt åtskilda, trots det att en otalig mängd liknande
ståndorter förekomma på ön. Vidare synes arten fullständigt ha förlorat
sin spridningsförmåga på Gotland. Vid Tonnklint har den t. ex.
ej lyckats öfverskrida det lilla afstånd af några tiotal meter, som
skiljer lokalen från den söder därom belägna tallskogen å hällmark,
i hvars utkanter den kunde väntas finna sin trefnad. Man träffar
ej heller på File hed några enstaka exemplar vid vägkanter eller
andra m. e. m. öppna platser utanför de i allmänhet väl begränsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
