Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
äfven stora temperaturamplituder, större än på de högsta delarna
af Böhmerwald och Riesengebirge; och regnmängden är blott 500
mm. om året (ungefär som på de gotländska ståndorterna), under
det att artens utbredningsområde i öfrigt får öfver 550 mm. regn
årligen. Det är således ganska möjligt, att det mer utpräglade
kontinentala klimatet i Pragtrakten uppväger den för öfrigt helt
obetydliga öfvervikten i medeltemperatur. A. paténs bör sålunda kunna
hålla sig kvar som relikt, i synnerhet som den synes vara bunden
vid vissa bergarter, t. ex. vid Hrebeny-bergen (Podpera p. 28) eller
förekommer på bergsluttningar och floddalarnas sidor, där
vegetationen ej plägar bilda slutet växttäcke, såsom inom norra Böhmens
sandstensområde. Så uppträder den vid Weisswasser (Podpera p.
29) och det i närmaste grannskap af Tofieldia calyculata, som ju ej
får anses vara termofil. 1 mellersta Europa sällskapar den ofta
med A. vernalis, hvilken räknas som glacialväxt enligt den
betydelse, som Engler (Versuch einer Entwicklungsgeschichte) ger ordet,
och sistnämnda art antages af Blytt och A. Schultz ha invandrat
till Skandinavien under den arktiska perioden.
A. pålens har enligt Hayek (II) följande utbredning i Europa:
Ryssland (med undantag af nordöstra samt de yttersta östra och
södra delarna), Finland, Gotland, Mecklenburg, Pommern,
Brandenburg, Posen, Schlesien, nordöstra Galizien, norra Böhmen,
Klausenburg i Siebenbürgen och vid München. Därtill kommer i Sverige
Ångermanland.
A vidfogade kartskiss har jag utmärkt de mig bekanta yttersta
lokalgrupperna utom den mecklenburgska, hvarom jag ej har
närmare uppgift. Artens utbredningsområde i mellersta och norra
faller, såsom nämndes, nästan helt och hållet inom ett område
med lägre medellem peratur än 8° C. De enda undantagen äro de
böhmiska lokalerna samt Klausenburg. Men äfven sistnämnda
lokal utmärker sig genom liten nederbörd (under 550 mm.). Den
mest isolerade utposten befinner sig vid München, hvars medeltem
peratur ej öfverstiger 8°. Om växten här ej blifvit införd genom
människans förvållande, lia vi att göra med en reliktförekomst,
för öfrigt ej den enda i den trakten. De bekanta fyndorterna för
glacialväxter Haspelmoor, Deiningermoor, Garchinger Haide m. fl.
ligga ej långt från München (Engler p. 168 etc.). Bland de af
Nægeli och Peter upptagna 16 underarterna af Hieracium
monta-num finnas 14 blott vid München och 1 blott på Gotland.
Egendomlig är också utredningen hos vissa former af Hieracium albido-
Svensk Botanisk Tidskrift 1912. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
