Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
turen för juli på Gotland var lägre än 16° C. Om en af en
tundraperiod föregången stäpptid funnits nära efter istiden, ligger det
närmast till hands att antaga, att A. pålens mellan dessa perioder
inkommit till norra Tyskland och att den ungefär samtidigt invandrat
till Gotland. Redan lor längesedan har Sernander (I) framkastat
som möjligt, att A. pålens före borealtid invandrat till Gotland.
Önskligt skulle nu vara att kunna närmare precisera
invandringstiden. Jag måste dock afstå från delta förelag bland annat på
grund af nedan nämnda osäkerhet rörande den systematiska
begränsningen af A. pålens och dess former. Likväl hoppas jag, att
det i denna uppsats samlade materialet kan vara till någon nytta
vid försök att närmare utreda frågan.
Innan jag lämnar PilIsalillornas invandringshistoria vill jag blott
framhålla några synpunkter.
De, soin behandlat frågan om A. paténs nutida och forna
utbredning, såsom Areschoug, Engler, Kjellman, Sernander m. 11., ha
förmodligen alla utgått från den förutsättningen, att de i Europa,
Sibirien och Nordamerika spridda formerna tillhöra en och samma
art. På grund af dennas nordliga förekomst t. ex. vid Lenallodens
mynning, 72° n. br. (Cajander), och circumpolära utbredning faller
den (i likhet med t. ex. Androsace septentrionalis) inom omfånget
för Englers »glaciala» arter, och hvad Gotland beträffar, kunde
arten med visst berättigande nämnas i sammanhang med de
glaci-ala relikterna (K. Johansson p. 85). Artens enhet är emellertid
osäker. Det finnes nämligen goda grunder att anse den
nordamerikanska formen var. Nutlaliana såsom egen art, A. hirsutissima
(Hayek II), och den sibiriska formen med finflikiga blad räknas också
af Hayek såsom skild art, .4. angustifolia Turcz., ehuru säkert
mycket närbesläktad med A. paténs. Den sistnämndas
utbredningsområde skulle då vara inskränkt till de förut angifna delarna af
hufvudsakligen norra, mellersta och östra Europa. Vare sig nu den
gemensamma urformen utbredt sig till alla tre världsdelarna för att
därefter differentiera sig eller artklyfningen försiggått under
vandringen, måste en oerhördt lång lid ha erfordrats för uppnåendet
af en så stor spridning. Det kan knappast ha skett efter istiden.
Arter med sådan utbredning kunna i allmänhet anses datera sig
från interglaciala perioder eller tertiärtiden, särskildt om, såsom
kanske är fallet med A. paténs, de saknas i nordvästra Amerika.
Om man antar, att arten fanns i Nordamerika före sista
nedisningen, möter det ingen svårighet att förklara, huru den därstädes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
