Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Och vid hvarje kärndelning genomlöpes ju en hel serie
struktur-och formförändringar. Äfven kromatoforerna äro i stånd till dylika
förändringar, ehuru i mindre utpräglad grad, och att plasmats
grundstruktur kan vara växlande är väl bekant. De isynnerhet förr i
liden och tyvärr ibland äfven nu så omhuldade teorierna 0111 en
fast eller ständigt återkommande plasmastruktur äro orikliga.
Hvilket naturligtvis icke hindrar, att dessa teorier eller snarare de
iakttagelser, på hvilka de stödja sig, kunna hafva en partiell
riktighet. Ingen tviflar sålunda på, att en del substanser i cellen under
vissa omständigheter kunna antaga trädform. Men det vore
fullständigt oriktigt att upphöja dessa iakttagelser till en för alla fall
gällande teori, som Klemming på senare är gjorde. Ty plasmat och
kärnan kunna äfven ha skumstruktur och granulastruktur, och
därför ha äfven Bütschli och Ai.tmann till en viss grad rätt i sina
iakttagelser, ehuru deras teorier måste förkastas.
Plasmat har alltså, generellt betraktadt, en växlande struktur, men
därmed är ingalunda sagdt, att strukturen vore godtycklig, eller att
plasmat öfverhufvud tagel kunde antaga hvilken struktur som helst.
Det är nämligen så, att cellen och dess organ, oaktadt den rika
gestaltningsförmågan, i regeln bibehålla sina potentiella
egenskaper. Kärnan t. ex. förlorar ej något af sin omfattande betydelse,
ehuru den vid delningen undergår afsevärda morfologiska
förändringar. Alla dessa strukturväxlingar torde däremot ha sin grund
i kvantitativa växlingar i cellens funktioner, och att de förra äro så
påfallande tyder på ett intimt samband mellan dem och de senare.
Emellertid inses, alt eftersom cellen bibehåller sina potentiella
egenskaper, de kvantitativa funktionsväxlingarna ej kunna vara
godtyckliga. De måste alltid röra sig mellan vissa gränser, hvilka
bestämmas af cellens kvalitativa natur. Ett öfverskridande af dessa
gränser måste föra med sig en omändring af denna, hvilket i de
allra flesta fall leder mot döden. Därför håller sig också cellens
struktur, oaktadt sin växlingsförmåga, inom vissa utstakade gränser,
och därför kan man ej kalla den godtycklig, helst som den afspeglar
den just för ögonblicket härskande konstellationen af de inre,
kvantitativa betingelserna.
Dessa inre betingelser äro till en del allmänna och sålunda ofta
återkommande, äfven bos skilda plasmaarter. Därpå beror det, att
vi återfinna vissa strukturella företeelser hos de mest olikartade
elementarorganismer. Men de inre betingelserna kunna äfven vara
af mer speciell, för artplasmat specifik natur, och därför kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
