Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Osebol och Norra Torp i Ny; Höljes i N:a Finnskoga. Pa sistnämnda
stället iakttog jag å en åkerren ett exemplar i form af ett fristående,
verkligt träd med upprätt, grof stam om minst 7 meter i höjd.
Säkerligen linnes denna hybrid på många ställen inom området.
U. nana X B. oitorata /’. pennina. En vacker, omkring 2 m. hög buske
har jag iakttagit ej långt från Osebol i Ny s:n i ett kärr utmed den till
Vägsjöfors ledande landsvägen. Larsson uppgifver i sin tioras 2:dra
upplaga en enda lokal för Värmland, nämligen Bograngen i S:a Finnskoga,
där den en gång lär ha insamlats af wahlenberg enligt ex. i
Riksmuseets samlingar. Här eftersökte jag den förliden sommar, men med
ringa framgång: bela behållningen vardt nämligen endast en liten och
illa medfaren, steril buske, växande å en afbetad dikeskant belt nära
landsvägen ej långt från Bograngens gästgifvaregård. Denna förefaller
emellertid att vara hybridens pernana-form och visar en påfallande likhet
med det Wallenbergska exemplaret.
Alnus incana. Gråalen är utan gensägelse det vanligaste löfträdet i
nordligaste Värmland, ehuru den visserligen ej förmår på grund af sin
lägre växt att i samma grad som björken förläna karaktär åt landskapet.
Medan klibbalen (A. glutinosa) i Klarälfdalen saknas på den egentliga
dalbottnen och först anträffas i sumpmarkerna uppe å de närgränsande,
skogklädda åsarnes sluttningar, stiger gråalen i täta massor ned i dalen
ända till älfvens yta och tör där en oftast segerrik kamp med de olika
pil- oeli videarterna om de genom älfvens sandallagringar årligen
nybildade markerna. Att den mångenstädes i landskapet på samma sätt
uppträder som inkräktare och utträngt förutvarande växtlighet af träd och
buskar, därom lider intet tvifvel och är för öfrigt en gammal iakttagelse
(jfr. myrin, 1. c. pag. 246 .
A. incana varierar ej obetydligt i fråga om bladens utseende. En form
frän Norra Torp i Nv, af hvilken jag förliden sommar iakttog flera buskar,
utmärker sig genom nästan cirkelrund bladform med mycket grundt
sågad eller helbräddad kant; endast de ytterst i spetsen af skottet sittande
bladen äga det vanliga utseendet. En annan form, sedd på ett par
ställen (t. ex. vid Likenäs i Dalby), förefaller att vara identisk med f.
argen-tata Norrl., ehuru den visserligen ej företer samma starka hårighet å
bladundersidan som den norrländska formen.
Alnus glutinosa X A. incana. Iakttagen vid Stöllet, Ny s:n, i sumpig
skogsmark. Träd med rätt grof stam. Bladen äro till formen varierande:
de nedersta och mellersta å skottet vanligen rundadt trubbiga, men aldrig
urnupna såsom hos A. glutinosa, de i skottets främsta del sittande
spetsiga, ehuru ej alltid i så liög grad som hos typisk A. incana samt ibland
tydligt dubbelsågade. Undertill äro bladen nästan fullkomligt glatta utom
i de nedersta nervvinklarne, som visa stora, tydliga hårtofsar; sällan följa
dessa hårtofsar hufvudnerven ända ut till spetsen och hos en del blad
saknas de helt och hållet. Färgen å undersidan är mera matt grågrön
än hos .4. glutinosa. Ehuru saknande frukt är hybriden ytterst lätt
bestämbar på grund af bladens utseende. — I Riksmuseets samlingar finnas
åtskilliga exemplar af denna hybrid från Värmland — äfven från
Älfdalen — insamlade af h. Fröding.
Svensk Botanisk Tidskrift 191-2. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
