Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
daphnoides hafva funnits i Älfdalen längt före C. A. Agahdhs fynd af
1819.1)
S. cap rea. Förekommer allmänt genom hela området. Detsamma gäller
i ännu högre grad om
S. cinerea och S. aurita. Hvad åter beträffar
S. depressa, så är den visserligen mycket allmän inom stora delar af
Älfdalen, särskildt i Dalby och N:a Finnskoga Höljes), men synes i
sock-narne västerut vara mera sällsynt. I S:a Finnskoga har jag sålunda sett
den endast vid Bjurberget, Bograngen och Medskogen (mycket sparsamt! ;
vid Bjurberget hybridiserade den med S. repens.
S. nigricans är områdets allmännaste och formrikaste Sa/te-art. Den
synes vara en fullödig representant för den kategori af mutanter, som
explosionsartadt splittrat sig i en mångfald af former..
S. phylicifolia. Sparsam i Ny, men ganska riklig i Dalby och N:a
Finnskoga. Vid Slättne i Dalby iakttagen i särdeles vackra, storvuxna
exemplar, af hvilka en jättestor buske bildade ett helt snår, 5 meter högt
och af väldigt omfång. Öfvergångsformer till S. nigricans, sannolikt af
hybrid natur, äro synnerligen vanliga. Vid Långflon i N:a Finnskoga
har jag iakttagit en buske med ett stort antal androgyna hängen.
[S. hastata skall enligt Larsson vara funnen på Hoffjället i Hvitsand;
tyvärr har jag ej varit i tillfälle genom besök därstädes förvissa mig 0111
denna intressanta förekomst.]
i’, repens. Förekommer här och hvar genom hela området; i Älfdalen
mindre vanlig än västerut.
S. lapponum. I Älfdalen är denna art jämförelsevis ovanlig uti Ny,
men blir snart i Dalby och N:a Finnskoga belt allmän och uppträder
där ej sällan bildande snår af ansenliga dimensioner. Vid Höljes i N:a
Finnskoga uppmätte jag en i kanten af en skogsmosse växande buske,
som hvad stammens längd angår är den största jag sett; detta
jätteexemplar. hvars något bågformigt böjda stam stöddes af ett närgränsande
träd, mätte i längd drygt 0 meter och höll vid marken 9 centimeter i
diameter. I de västra socknarne — Östmark, Hvitsand, Nyskoga och S:a
Finnskoga — år S. lappomim allestädes vanlig och på en del ställen t. ex.
vid Kindsjön S:a Finnskoga till och med utomordentligt ymnig. Härvid
är att märka, att den dock nästan uteslutande är bunden vid ängsmarker
nära sjöar eller rinnande vatten; i skogskärren liksom å de stora
mossarne saknas den i regeln fullständigt.
S. glanca är otvifvelaktigt en af Älfdalens allra sällsyntaste växter
Förliden sommar återfann jag den å 2 af de 5 lokaler, där jag tidigare
ären 1886—1890) anträffat den; dessa båda ligga i Dalby (Likenäs och
Långaf). Under mitt uppehåll i S:a Finnskoga sommaren 1910 upptäckte
jag S. glauca pä flere ställen, nämligen vid Letafors, där jag fann en
äldre $-buske, vid Bograngen samt vid Kindsjön, där den växte i
öfverraskande stort antal, väl en 20-tal äldre och yngre buskar, såväl öster
’) De åldriga träd af S. daphnoules vid Kyrkebol i Dalby, som i nyssnämnda
afhandling (pag. 72) blifvit särskildt omnämnda för att stödja denna min uppfattning,
existera ej numera, utan hafva under aren jämte andra löfträd blifvit fällda för att
möjliggöra bättre betesmarker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
