Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
björkfrön, hvilka kunnat utföras af vinden, under det lämningar
efter en fast, vid bottnen knuten vegetation saknades. Stormossens
utseende på denna tid skulle framgå af prolil 1 (Tafla II).
Då den forna hafsviken definitivt afsnörts och blifvit en insjö,
börja utmed stränderna täta rörformationer uppträda, på något
djupare vatten Scirpeta, på grundare Phragmiteta, och i dessa afsattes
detritusgyttja. Samtidigt fortgår bildningen af planktongyttja längre
ut, och allt efter som sjön genom gvttjeanhopniDgarna uppgrundas,
kunna de nämnda samhällena skjutas längre och längre utåt
densammas centrum. Xåjas och en del andra växter, som förut bildat
grundvattensvegetationen, dels utdö, dels undanträngas, och Xuphar
m. fi. växter börja uppträda och tilltaga. På landsidan af
Phragmiteta men troligen ännu i vattnet uppstå tämligen oblandade
bestånd af Equisetum limosam, hvilka närmast land börja
uppblandas med torfbildande Carices och annan sumpmarksvegetation.
Pä detta sätt fortgår den forna Stormossesjöns igenväxning. I
kärrmarkerna inkomma Salices, förmodligen på tufvor med Sphagna,
hvarpå förekomsten af Sphagnum-hlad i gyttjan tyder, och,
möjligen något senare, björk och al, tills en krans af löfkärr bildats
kring sjön. På denna mark börja slutligen verkliga skogsträd flytta
ut. Profil 2 (Tafla II) vill söka ge en föreställning om detta skede.
Emellertid igenväxer sjön fullständigt och bildar ett kärr. Detta
öfvergår i sin tur i löfkärr, och slutligen täcker skogen bela ytan.
Denna skog, som väl till en början har natur af sumpskog,
hufvudsakligen bestående af björk, får så småningom en mera xerofil
prägel. Granarna bli höga och koltebärande, tallstammarna bli
grofva med breda årsringar. I stort sett torde skogen slutligen
hafva varit en tämligen ren barrblandskog. Så är åtminstone fallet
i östra och södra delarna af mossen, under det björken möjligen
spelat större roll i väster. Norr om högmossen flera hundra m. från
land ha lämningar anträflats af Prunus padus och Rhamnus
fran-gula. En skematisk framställning af skogsstadiet lämnar profil 3
(Tafla III).
Vi komma så till det sista stadiet i Stormossens
utvecklingshistoria: försumpningen. Huruvida denna börjat fullt samtidigt i de
lägre (marginala) och i de högre (centrala) delarna af området, vill
jag låta vara osagdt. Stor kan tidsskillnaden i alla händelser ej
vara. Rundt omkring kanterna af den på det forna sjöområdet
växande skogen uppträda kärrformationer, hufvudsakligen af samma
eller mycket liknande prägel som de, hvilka i nutiden betäcka ytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
