Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
utvecklingen angifver, vore den naturliga: sjö — kärr — löfkärr
— skog. Försumpningen skulle ju möjligen kunna hero på någon
uppdämning af alloppsbäcken söder om högmossen.
Hvad den första af dessa saker angår, är det nu omöjligt alt
konstatera fakta. Det ursprungliga afloppet från Stormossen har
varit utplånadt och igenfylldt sannolikt sedan förra århundradets
början, och den nya afloppskanalen har gräfts genom morän
till ganska afsevärdt djup. Denna morän är till sin beskaffenhet
mycket hård och svårarbetad. Den ursprungliga passhöjden angifves
af vattenytans höjd på prolil 1 (talla II). För att åstadkomma en
genombrytning af denna passhöjd, som pà relativt kort tid kunde
sänka sjöns vattenyta, hade med all sannolikhet behöfts betydligt
större vattenmängd än den, som genom Stormossens båda tillopp
tillföres området. Vidare få vi komma ihåg, att landskapet till sin
topografi är mycket flackt, hvadan något starkare fall och därmed
större erosionsmöjligheter ej kan tänkas.
Eklämningar ha, som ofvan nämnts, ej anträffats. Det måste
dock tilläggas, att större delen af området ej blifvit undersökt i
detta hänseende. De trakter, som jag haft tillfälle att närmare
undersöka, inskränka sig till själfva högmosseområdet och trakten
närmast söder därom. Del är emellertid mycket tänkbart, att eken
längre söder- och västerut haft bättre existensvillkor.
Högmosse-gyttjornas lämningar af kärr- och mossväxter tyda just ej på några
för eken lyckliga betingelser i norr. Hasseln är som sagdt ganska
sällsynt, i del att endast tre nötter anträffats.
Formationsföljden visar en kontinuerlig öfvergång från hydrofil
till xerolil vegetation. Hvad som härvidlag är mäst
anmärkningsvärdt är den relativa snabbhet, hvarmed öfvergången försiggått.
Ännu medan i det nuvarande högmosseområdets centrala delar
öppet vatten fanns, inkom skogen på kanterna (se profil 2, tafla II).
Och det är förnämligast denna omständighet, som gör, att jag för
tolkning af stubblagret ansluter mig till Sernander och betecknar
detsamma som suborrealt. Tolf har (1900 : II) från Upland
framdragit en del exempel på torfmarker, som i nutiden äro skogklädda
eller hålla på att öfverväxas ined skog. Själf har jag sommaren
1908 sett samma företeelse i Dalarna på vägen mellan Annefors och
Tyfors bruk i Säfsnäs socken, där grof, mossig tallskog växte pa ett
underlag af multnad torf till c. 1 m:s mäktighet. Knappast kan
emellertid i dessa fall en så hastig formationsväxling tänkas som den i Bälinge.
Dylika fenomen mana emellertid, som Sernander också vid uppre-
Svensk Botanisk Tidskri/t 1912. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
