Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Vi skola nu öfvergå till en närmare redogörelse för
tidsbestämningarna.
Arkeologiska anknytningspunkter för tideräkningen.
Man har alltmer börjat söka efter anknytningspunkter mellan den
arkeologiska tideräkningen i år och den kvartärgeologiska i perioder,
af hvad slag nu dessa än må vara. Sernander (t. ex. 1910 : II) har för
sin del kommit till det resultat, att den varma och fuktiga
atlantiska perioden till sin hufvuddel sammanfaller med den äldsta
stenåldern i Skandinavien, representerad hufvudsakligen i landets
sydliga delar. Redan under stenålderns båda följande perioder börjar
klimatet bli torrare, under döstid och gånggriftstid (till omkring
år 2000 f. Kr. enl. Montelii kronologi, se t. ex. Montelius 1906 sid. 65
och 66). Den subboreala perioden infaller, kan man sålunda säga, med
gånggriftstid (2500—2000 f. Kr.) och räcker bronsåldern ut (till
omkr. 550 f. Kr.). Ungefär till denna sistnämnda tidpunkt förlägger
Sernander den subatlantiska klimatförsämringen, då klimatet
relativt hastigt blir kallt ocli fuktigt.
Enligt Almgren (1906 sid. 19) och mina egna undersökningar
sommaren 1910 ligga de hittills bekanta stenåldersboplatserna i
Upland på 37,5—41,5 m. (Aloppe-Mjölkbo) och 35,6—41,b id.
(Torslunda i Tierp) öfver hafvet. Almgren har (1. c. sid. 4 lf.) visat,
hurusom hafvet vid den tid, då dessa boplatser voro bebodda, nått
ända fram till desamma. Vidare påpekar han (I. c. sid. 115),
hurusom man bör förlägga dessa boplatser till gånggriftstid (2500—2000
år f. Kr.). Ekholm fixerar (1911 sid. 254) den ifrågavarande
boplatskulturens upphörande till öfvergången mellan döstid och
gånggriftstid. Vid denna tid, omkring år 2500 f. Kr., skulle således
hafvet ännu hafva nått ungefär 35 m. högre än nu. Bälinge Mossar
ligga 40—45 m. öfver hafvet, och följaktligen kan man beräkna,
att de afskilts från hafvet under senare delen af döstiden, eller
enligt den Sernanderska periodräkningen under atlantisk tid.
Äfven ett annat arkeologiskt vittnesbörd af mera påtaglig art linnes
från trakten. Enligt Ekholm (1909 sid. 64) är vid Oxsätra by SO
om Stormossen funnen en skifferknif. Författaren ifråga visar,
hurusom skifferredskapen äro intimt förbundna med den hittills kända
upländska boplatskulturen (1. c. sid. 66 ff.) och att denna, där
skiffer-redskap äro funna på något afstånd från den dåtida kusten, dock
i allmänhet är knuten till något vattendrag. I detta fall skulle
således den skifferkultur, hvarom fyndet bär vittne, vara knuten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
