Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk Botanisk Tidskrift 1912. Bd 6, h. 2.
SMÄRRE MEDDELANDEN
Föreningens medlemmar uppmanas att till denna afdelning insända meddelanden
om märkligare växtfynd o. dyl.
Catillaria grossa 1’ers. Koerb. i Jämtland.
I)a Th. M. Fries’ Lichenographia scandinavica 1874) utkom, voro de
nordligaste svenska fyndorterna för Catillaria grossa på dess normala substrat
löf-träds bark) Lidköping i Västergötland, Åmmeberg i Närke och Vänge på
Gotland. Med tvekan anfördes dessutom Kubbo pr. Gefle» (med
tilllägget nonne locorum confusio!») Från Östergötland och Södermanland
var den vid denna tid ej känd. Däremot hade den insamlats i Jumkils
socken i Uppland, men där »supra muscos saxorum umbrosorum». På
liknande ståndort var den i Norge anträffad så långt norrut som på
Hladehammaren nära Trondhjem.
I »Norrlands lafvar 1884 kunde P. J. Hellbom konstatera, att lafven
i fråga verkligen förekommer vid Kubbo. De af Fries omnämnda
exemplaren i Stenhammars herbarium äro från J. A. Hartman, som
botaniserade i Gefletrakten; och Hellbom hade nu erhållit arten från
samma fyndort från Rob. Indebetou.
I Östergötland på Omberg) och i Södermanland i Björkviks socken
har den senare anträffats af mig, å den senare fyndorten i sä riklig
mängd, att den kunnat utdelas i mina Lichenes suecici exsiccati (n. 39.
Med stöd af då kända fyndorter uttalade jag 1909 [Svensk Bot. Tidskr.,
p. (83j den förmodan, att artens nordgräns i Sverige ungefär sammanfölle
med ekens.
Rätt öfverraskande var det under dessa förhållanden, när jag
sommaren 1910 anträffade denna laf i Jämtland och det så långt upp som vid
det bekanta Ristafallet i Undersåkers socken. Den växte här tillsammans
med Caloplaca aurantiaca Lightf.) Th. Fr. och Lecidea elæochroma (Ach.
v. dolosa (Ach.) Th. Fr. nedtill på stammen och på lågt sittande grenar
af granar på sluttningen af den södra strandbrinken omedelbart
nedanför fallet. Dessa granar hållas under somrarna ständigt fuktade af »röken»
eller stänket fran fallet; under vintern äro de, att döma efter fotografi
från denna årstid, nedtill öfverdragna af en tjock isskorpa. Denna
ståndortens egenartade beskaffenhet torde kunna förklara, att en laf med så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
