Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
öfvervägande sydlig utbredning kunnat slå sig ned här. Åtminstone i
viss mån likartade yttre förhållanden som erbjuda etl effektivt skydd
mot uttorkning och allt för stark temperatursänkning, finner den, då den
slår sig ned på mossa på beskuggade klippblock, såsom fallet är i
Juni-kil. Samma egenskaper hos ståndorten torde äfven betinga, att Caloplaca
auranliaca trifves här vid Ristafallet. Visserligen är den icke en så
utprägladt sydlig laf som Catillaria grossa, men den är dock i Norrland
rätt sällsynt och synes där hufvudsakligen uppträda på sten i fuktigt
läge. Lecidea elæochroma y. dolosa är till sin geografiska utbredning föga känd.
I)en vid Ristafallet insamlade växten afviker genom mindre väl utvecklad
bål och längre tid plana apothecier från de af (i. Wahlenberg
insamlade, af Acharius beskrifna exemplaren ocli närmar sig något den i södra
Sverige vanliga v. flavicans (Ach.) Th. Fr. E. Wainio [Adjumenta ad
Lichenogr. Lapp. fenn. atque Fenn. bor. II (1883), p. 95], som insamlat
dolosa i samma trakt, hvarifrån de Wa|llenbergska exemplaren härstamma
(»Ad corticem et lignum abietis, ad truncum et ramulos, loco vere
inun-dato prope templum in par. Sodankylä ), hänför den också som forma
till Lecidea parasema Ach. [L. olivacea (Hoffm.) Mass.], hvilken hos honom
sammanfaller med Fries’ v. flavicans.
Äfven denna sist nämnda Lecidea-art växer åtminstone i regeln på
barken af löfträd. Här vid Ristafallet uppträdde sålunda på gran tre
lafarter, som längre söderut normalt välja ett annat substrat. Rörande
Catillaria grossa har jag icke i litteraturen lyckats finna någon uppgift,
att den förut anträffats på gran. Äfven ur denna synpunkt har
Rista-fallsfyndet ett visst intresse och är att jämföra med t. ex. fyndet af
ßci-cidia rosetta (Pers.) De Not. på samma trädslag på Omberg.
I föreliggande meddelande har jag följt nomenklaturen i Fries’
Liche-nographia scandinavica. Catillaria grossa uppträder emellertid i
litteraturen under flera olika namn, hänförd till släktet Catillaria under tre,
nämligen, förutom det här använda, C. premnea Fr.) Koerb. (1855) och
C. teucoplaca (DC.) Th. Fr. (1861). Kombinationen C. grossa daterar sig
från 1865 och har till auktor Koerber (Parerga lichenol. p. 478), ej o.
G. Blomberg 1867), såsom vanligen uppgifves. C. premnea har således
åldern för sig. Den stöder sig på Lecidea premnea Fr. (1822), hvilken
dock endast delvis hör hit; Acharii L. premnea är, såsom redan
framgår af beskrifningen, en annan art, hörande till släktet Lecanactis. Då
Koerber lämnat en nöjaktig beskrifning, måste» Catillaria premnea äga
giltighet, äfven om Fries ej kan citeras, därest något före nämnda år
publiceradt artnamn ej finns. Och så synes verkligen ej vara
förhållandet. C. grossa stöder sig på Lecidea grossa Nyl. (1857); Nylander gräfde
fram ett af Persoon in herb, gifvet namn, hvilket naturligtvis ej kan
undantränga ett två år förut i vederbörlig ordning publiceradt. C.
teucoplaca slutligen stöder sig på Lecidea teucoplaca DC. 1805), men som
Th. M. Fries senare påpekat, är De Candolles art en helt annan. E.
Fries’ L. teucoplaca (1846) är ett »nomen nudum eller närmare att
jämföra med ett nonien in herb », enär i Summa vegetab. Scand. endast
hänvisas till Lichenes exsiccati (n. 26) och någon beskrifning ej lämnas.
Hänförd till Catillaria synes mig arten sålunda rätteligen böra benämnas
Svensk Botanisk Tidskrift 1912. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
