Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
granna och utmärkt vackra afbildningar ännu i dag stå
oöfverträffade. Vid 30 år såg Hooker detta »standard work» fullbordadt, men
innan han tillnärmelsevis slutfört bearbetningen af allt det
nyzeländ-ska och tasmaniska materialet, grep reslusten honom ånyo. Åren 1847
—51 tillbragte ha nämligen på resor i Britiska Indien, och ingen torde
ha lämnat ett större bidrag till kunskapen om dess växtvärld än han.
Två somrar färdades han i de högsta och på den tiden mycket
svårtillgängliga delarne af Himalaya, genom okända områden och aldrig af
européer begagnade bergspass framträngde han till Tibets gräns —
äfventyr fattades icke, så var han bl. a. under liera veckor rajahns af Sikkim
fånge och lär ej ha blifvit alltför väl behandlad. Redan i Indien
började han bearbeta sina samlingar, där såg hans statliga
Rhododendron-monografi dagen, och efter hemkomsten fortsattes detta arbete. Men snart
återvände han till sin första kärlek. The botany of the Antarctic voyage
utkom 1853—60 fuffständig med Flora Nova• Zetandice och Flora Tasmaniæ.
Ar 1855 hade Hooker utnämnts till biträdande direktör för Kew
Gardens, och tio år senare efterträdde ban sin fader, som sedan 1841 varit
dess chef. Med sina vidsträckta förbindelser förde han denna underbara
trädgård, under de 20 år han förestod densamma, hastigt framåt. Men
ej ens hans maktpåliggande befattning hindrade honom att finna tid för
nya resor. Ar 1871 finna vi honom i Marocko, där han besteg Atlas’
topp, och 1877 färdades han tillsammans med Asa Gray tvärs öfver den
nordamerikanska kontinenten. Ingen har väl sett mer af jordens flora
än han. Men ej heller sitt hemland försummade han, därom vittnar
»The student s flora of the British Isles». Men ej nog härmed. Han
tog sig nämligen det jättearbetet före att skrifva en -Flora of British India ,
som höll honom verksam i 25 år; han gjorde intet hastverk. Den utkom
i 7 band 1875—97.
Jag har redan nämnt Hookkrs systematiska blick. Hvem kunde
bättre än han, som sett så ofantligt mycket, vara skickad att taga itu
med det naturliga systemet, med större utsikter att åstadkomma något
bestående? Tillsammans med sin berömde landsman G. Bentham skref
han under åren 1862—83 Genera plantaram, ett mästerverk och en
outtömlig källa för alla tider. De sista åren ägnade han sig bl. a. åt studier
öfver släktet Impatiens.
Af största intresse är Hookers förhållande till Darwin, med hvilken
han alltifrån ungdomsåren var förenad genom vänskapens band. Han
slukade korrekturen till Darwins reseskildring och sof med dem under sin
hufvudkudde — för att han, som han själf berättat, skulle kunna fortsätta
läsningen, så snart han fick upp ögonen. Han var den förste, som fick
se Darwins utkast till Oriyin of species; det var redan 1844. Han greps
genast af de stora tankarna och blef jämte Lyell den, som förmådde
Darwin att framträda, just då denne fått vetskap om Wallaces
utvecklingsteorier och i sin blygsamhet önskade draga sig tillbaka till
förmån för honom. Och sedermera, efter märkesåret 1859, blef ban
under de hetsiga anfallen en af Darwins trofasta och talangfulla försvarare.
Hooker var icke blott en stor naturforskare, ban var äfven en ädel
personlighet. Och det förunnades honom att föra ett sällsynt lyckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
