Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
»Hampus Adolf von Post föddes den 15 december 1822 på Tisenhult
i Östergötland. Hit hade hans far, som illa sårats i pommerska kriget,
då med majors titel dragit sig tillbaka, tills han 1839 efter tidens sed
soulagerades med postmåstartjänsten i Köping. Ar 1838 ingick Hampus,
följande släktens krigiska traditioner, som furir vid första
lifgrenadierregementet, blef 1811 underlöjtnant vid västmanländingarna, hvarefter han
som löjtnant begärde och 1852 erhöll afsked.
Under sin militärtid ägnade han sig oallatligt åt naturvetenskapen, för
hvilken han redan från sin tidigaste ungdom hade visat de otvetydigaste
anlag. Åren 1839, 1811) och 1846 studerade ban i Upsala, förnämligast
botanik, geologi och kemi, i hvilket sistnämnda ämne han 1848 vidare
utbildade sig på L. F. Svanbergs laboratorium i Stockholm. Åren 1847
och 1849 reste han i Tyskland för att vinna insikt i glastillverkning och
landtbruksläroverkens undervisning. Men större delen af den tid, som
den ej alltför pressande militärtjänsten lämnade öfrig, tillbrakte han dels
hemma i Köping, dels, och ån mer, hos sina släktingar på deras gårdar
i Östergötland, Sörmland och Västmanland. Särskildt var han en gärna
sedd gäst hos fabrodern (i. von Post på Frängsäter. Han ägnade sig
nu, utom åt landtbruk, åt intensiva litteraturstudier, men framför allt åt
de grundläggande botaniska och geologiska undersökningar, som för lifvet
lämnade honom en outtömlig erfarenhetskälla.
Från 1851 till och med 1808 skötte han disponentplatsen vid Reymyre
glasbruk, som efter G. von Posts död 1850 kommit i hans kusiners
ägo. Det är under denna period, som alla dessa växtgeografiska och
kvartärgeologiska afhandlingar strömma frän hans flitiga penna, hvilka
för alla tider tillförsäkra honom en rangplats i den svenska
naturforskningen. Det är t. ex. nu, lian till Vetenskapsakademiens skrifter — han
blef medlem af akademien redan 1855 — år 1855 insänder Om sandåsen
vid Köping», 1856 Om krosstensbäddar i Skedvi socken», 1860 »Nutidens
koprogena Jordbildningar» och 1862 lät trycka sitt »Försök till en
systematisk uppställning af vextställena i mellersta Sverige».
Redan åren 1848—1851 hade han varit lärare i kemi och geognosi vid
det då nyupprättade Ultuna Landtbruksinstitut. Hit kallades han ånyo
1869 som lärare i agrikulturkemi, organisk och teknisk kemi samt geologi
och verkade på denna plats till 1892, då han, efter att 1875 ha erhållit
professors titel, tog afsked och tlyttade in till Upsala.
Här fortsatte han flitigt efter samma program som i ungdomen sina
naturvetenskapliga uppteckningar, stilla och fridsamt, ömt vårdad af de
sina, afvaktande döden. Den nådde honom, som vi minnas, förra
sommaren, den 16 augusti.
Hampus von Post var gift tvenne gånger; år 1851 ingick han
äktenskap med sin kusin Beate-Eleonore von Post från Ås i
Södermanland († 1875), år 1877 med Olga Berg. I första äktenskapet föddes 5
söner och 1 dotter, i det andra 1 son och 3 döttrar. Hos alla hans
barn går naturforskarådran igen.
Det långa verksamma lif, hvars enkla ytterkonturer nu dragits, är till
brädden fylldt af en hängifven naturforskning, som till intensitet och
omfattning söker sin like äfven i Linnés, Elias Fries’, Sven Nilssons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
