Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
lägg mot senare författare på området, men också en del redogörelser
för alldeles nya undersökningar. Journaler och sådant renskrefvos och
ordnades. Säkert är, att bland alla dessa papper åtskilligt förtjänar att
offentliggöras. Framför allt skola de stora fenologiska arbetena blifva af
betydande nytta.
En del anteckningar voro af själfbiografisk art eller innehålla tankar
öfver lifvets och samtidens stora frågor. Man möter en upphöjd
världsåskådning och en varm medkänsla för alla undertryckta och
till-bakasatta. Den gamle såg med egna ögon på samma gång vackert och
skarpt på tingen.
I sitt privata lif var han ytterst indragen, dels på grund af gammal
vana, dels på grund af fattigdom. Den lilla pensionen från Ultuna var
allt hvad han och hans familj hade att lefva af. På inköp af nya
böcker och instrument var icke att tänka. En gång, då hans starka
bokhunger ej fylldes genom vänners och beundrares dedikationsexemplar,
sade han med sitt stilla gemyt: »Jag får väl läsa om mina gamla böcker
då». Hans största lyx var några pipor »Guadeloupe», à 1 kr. skålpundet,
för hvarje dag.
*
»Det är två drag, som särskildt synas mig prägla Hampus von Post
som forskare.
Det första är model, den oförskräckta entusiasmen, den ringa
hänsynen till andras likgiltighet och betänksamhet, med hvilka han utan att
se åt höger eller vänster griper sig an sina uppgifter. Det är något i
hans inhugg på dessa, som påminner om hans tappre stamfar Wilhelm
Mauritz von Post, då denne i slaget vid Landskrona störtade fram
mot fienden ett långt stycke framför sitt regemente, tills han sjönk ner,
träffad af 8 sår, däraf, som häfderna berätta, 4 dödliga.
Men man märker snart begränsningen; han var icke de stora
kombinationernas, än mindre teoriernas man. Den oemotståndliga forskardrift,
som ställde honom spörjande inför så mången oförklarad bildning och
företeelse i naturen, dref honom till en noggrann och systematisk
undersökning, men endast till en viss grad af konstruktivt och deduktivt
tänkande. De omedelbara forskningsresultaten kombinerade han inom
relativt trånga gränser och, trots sin beläsenhet, i förvånande liten
utsträckning med andra vetenskapsmäns landvinningar. — Man skulle häremot
kunna framkasta hans ställning i istidsteorien, till hvars genombrott i
Norden han ju kanske mer än någon annan bidragit. I själfva verket
fanns denna redan från flera håll framkastad, då han började de
minnesvärda undersökningar öfver moränerna, som bräkte honom och
samtiden öfver på glacialisternas sida. Och fastän han själf konstaterat, att
hans moräner lågo öfver hela Sverige som dess allmännaste jordart,
talade han aldrig om någon sammanhängande landis — detta begrepp
infördes, som bekant, för Sverige och Nordeuropa af Torell — utan
endast om fordomtima jöklar och glaciärer. — Då han någon gång inlät
sig på kombinationer af mera omfattande art, var han icke lycklig. Så
t. ex. då han sammanställde sina observationer om alt samma bergarter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:00:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svbotan/6/0361.html
