Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
aliquot digitalibus crassiusculis, divaricatis terra- accubans, quorum
•cortex spadiceo-lutescens. Stipulæ nullæ. Folia pro planta
majus-cula, pollice latiora, obovata, apice latiora rotundata, integerrima,
crassius reticulata, supra liilentia, subtus tenuissime villosa,
petio-lala. Amenta foeminea magna bipollicaria, digili minimi crassitie,
€ lateribus ramorum longius pedunculata, duobus tribusve foliis
majusculis stipata; capsulæ confertæ, crassiusculæ, conicæ, exlus
tomentoso-canæ.»
Salix arctica Pall. iir ganska allmänt spridd på Novaja Semlja,
men anträfTades af mig blott på de tre nordligaste af de besökta
stationerna. Uppfattad i sin vanligen gängse äldre, vidare
artbegränsning, uppträder densamma i stor individ- och formrikedom.
Arten var på Sydön ganska yppig; på Nordön såg jag däremot af
densamma hufvudsakligen nanaformer, men ändock var här dess
ställning inom den äfven i öfrigt magra och sparsamma
salixvege-tationen mer dominerande än eljest.
Salix arctica Pall. uppsöker med förkärlek torra, grusiga,
vegetationsfattiga lokaler i likhet ined S. reticulata L. och S. rotundifolia
Trautv. Till sin yttre habitus liknar arten bland de skandinaviska
salices kanske mest vissa former af den af mig i Lappland funna
hybridogena arten S. arctogena B. FI. (= S. herbacea L. x polaris
Wg. x S. phijlicifolia L.).
Min nuvarande uppfattning 0111 den genuina S. arctica, grundad
i hufvudsak på min erfarenhet 0111 dess uppträdande på Novaja
Semlja, är följande:
Krypande buske med lång och grof pålrot, som vid jordbrvnet
öfvergår i en förkrympt, knölig, ofta klubblikt ansvälld (ända till
3 cm. tjock) hufvudstam, från hvilken utgår ett flertal korta, grofva,
likaledes knöliga, grå-bruna, tätt till marken tryckta grenar. Dessa
äro i likhet med årsskotten och knoppfjällen fullständigt glatta.
Stipler utbildas stundom invid breda, luxurierande toppblad.
Bladskaften jämförelsevis långa (3—10 mm.). Bladskifvan fast, oftast
äggrund (å mina hemförda former i medeltal blott omkring 20x10
mm.); dess icke (eller föga) tillbakaböjda spets är än skarp, än
afrundad, stundom t. o. m. urnupen; bladkanten är helbräddad
(stundom dock uppbärande en eller ett fätal mycket grunda sågtänder,1)
som sällan stiga upp ofvan bladets bas). Bladens öfversida glän-
’) Huruvida serraturen är en för den genuina S. arctica främmande artkaraktär,
nödgas jag t. v. lämna oafgjordt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
