Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
sande mörkgrön med något upphöjda nerver, äfven i outveckladt
tillstånd hårfri; undersidan är blekare grön med svagt utprägladt
ådernät, gärna något glaucescent, mot spetsen finpunkterad och
därstädes ofta rodnad; densamma är beklädd med långa, raka, smala,
framåt riktade hår, hvilka slutligen kunna till största delen
bortfalla. Hufvudnerven, som i likhet med de svagt framträdande
sidonerverna ofta är rodnad, kan i regeln tydligt urskiljas ända fram
till bladets spets.
Hängena terminala med mycket långt utdragna hängeskaft och
2—4 väl utvecklade hängeblad, korta, breda, mörkt rödbruna
hängefjäll, små enkla, trubbiga inre nektarier, glatta ståndarsträngar,
kort-skaftade, korthåriga, i äldre tillstånd gärna glabrescerande, vanligen
mörkt röd-bruna kapslar med väl utvecklade stift och medelgrofva,
oftast till ungefär halfva sin längd klufna märken.
Om begreppet Salix arctica begränsas enligt ofvan angifna
beskrifning, så är det påtagligt, att arten åtminstone å de af mig besökta
delarne af Novaja Semlja jämförelsevis sällan uppträder i oblandadt
tillstånd. Detta gäller ock i stort sedt beträffande den S. arctica
Pall. från andra arktiska områden, hvilken jag haft tillfälle att
undersöka. Huruvida denna min personliga erfarenhet af den
oblandade artens relativa sällsynthet äger allmängiltighet, är ju ovisst;
det är emellertid påtagligt, att i herbarierna många såsom S. arctica
Pall. godtagna former i sig innesluta elementer äfven af andra
arter, framför allt af S. glauca L. och S. reptans Rupr. Den hittills
gängse, enligt min mening allt för vidtomfattande begränsningen af
S. arctica Pall. har föranledt vissa salikologer (däribland författaren)
att antaga ett intimt fvlogenetiskt samband mellan S. arctica Pall.
och S. glauca L. Detta antagande måste tydligen falla i samma
ögonblick, som man enligt här framlagda grunder uppfattar de
visserligen i talrika arctica-former ingående men utanför den genuina
artens gränslinjer liggande karaktärerna — ludna resp. med insänkta
nerver försedda bladöfversidor, ljusa skärmfjäll, delade nektarier,
korta stift etc. — såsom främmande hybridogena element, lånade
af S. glauca L. eller S. reptans Rupr. Det synes mig vara
otvifvelaktigt, att S. arctica Pall. bland de europeiska arterna står närmast
S. polaris Wg., med hvilken den visar intim öfverensstämmelse med
hänsyn till ett flertal viktiga artkaraktärer såsom hårbeklädnad,
bladform och serratur samt skärmfjäll, nektarier och flertalet andra
florala karaktärer.
Hybrider. Under det att sålunda S. arctica enligt ofvan angifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
