Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
lysning). Hängets uppsvällda axel inneslöt en stor hålighet — den
förmodade Dorytomus-lar\ens bostad. Beträffande ståndarne kunde
man å etl och samma hänge iakttaga alla möjliga öfvergångar från
sådana af nästan normalt utseende till de nyssnämnda bladlika
bildningarne. En noggrann undersökning af dessa senare visade,
att de, då transformationen var fullständigast genomförd, bestodo
af tvenne vid midten längs efter symmetriplanet förenade
bladskif-vor; af pollensäckar sågos i dessa fullständigt transformerade
stån-darblad intet spår, hvaremot de funnos antydda i andra ståndare,
där transformationen varit mindre omfattande, som 4 rum
inneslutande degenererade, i sin utveckling hejdade celler.
De båda följande åren — 1902 och 1903 — sökte Molliard på
samma plats återfinna dessa gallbildningar, men bägge åren utan
framgång. Däremot anträffade han förtorkade hängen — såväl
9-hängen som d"-hängen — hvilka visserligen icke företedde någon
som hälst hypertrofi men icke desto mindre i sitt inre hyste samma
larv som cf-hängena af 1901. Denna upptäckt föranleder Molliard
att uttala den meningen, att insektens angrepp i en del fall har till
följd, att hänget ödelägges utan alt samtidigt visa någon speciell
omvandling, i andra fall åter, att det visserligen dödas, men därvid
samtidigt undergår en mer eller mindre fullständig hypertrofi.
Huruvida det ena eller andra alternativet äger rum, anser Molliard bero
af tidpunkten för insektens angrepp. Sker detta medan hängets
väfnader äro tillräckligt unga, förmå de reagera mot angreppet med
den påföljd, att hänget erhåller det ofvan angifna ansvällda och
rundade utsendet, i annat fall visa de icke någon reaktion. Molliard
erinrar i samband härmed om liera kända fall, där larver af
Do-rytomus-arter, bland andra D. tæniatus, angripit hängen af Salix
caprea L. utan att hängena i följd häraf undergått annan förändring
än alt de torkat och till sisl hårdnat, alltså icke alstrat några
egentliga cecidier. Molliard afslutar sin uppsats med den
anmärkningen, att det är mycket möjligt, att dessa curculionider endast under
vissa förutsättningar — afseende tidpunkten för angreppen — kunna
framkalla de antydda gallbildningarne i hängena eller med andra
ord: man skulle här ha att göra med fakultativa cecidier.
En jämförelse mellan de ur cf-hängeknopparne framgångna
ceci-dierna från Sigtuna samt Sundbyberg och de af Molliard beskrifna
ger vid handen, all mellan dem en ganska stor likhet råder. I alla
tre fallen föranleder den inne i hängeaxeln lefvande larven lill samma
axels hypertrofi i transversal led (ej i längdriktningen), hvarigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
