Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
Torrakarnas allmänna förekomst i fjällen synes mig därför icke
med nödvändighet tala emot Sernanders antagande, som
beträffande fuktighetens aftagande vinner stöd i en mängd af A. Blytt
sammanställda iakttagelser öfver växtlighetens nuvarande
utveckling i xerofil riktning (1).
Om således eventuellt nu pågående skogsgränsförskjutningar icke
kunna användas som bevismaterial för en klimatförbättring eller
klimatförsämring, så länge de olika faktorerna i klimatet ej hvar
för sig äro kända och kunna kvantitativt beräknas, så torde dock
ett utvidgadt fastställande af själfva faktum erbjuda ett visst
intresse. Mycken osäkerhet råder ännu på denna punkt; jag skall
därför som ett bidrag till frågans belysning meddela några
iakttagelser från skogen på fjällsidorna omkring Stora Sjöfallet. Till
följd af mellankommande hinder blef det mig icke möjligt att,
såsom ämnadt var, undersöka hela den intressanta kedjan af
tallskogsutposter utefter Stora Lulevattnet och Lule älfs källsjöar och
icke häller att uppsöka tallfossil i regio subalpina. Hvad jag har
att anföra, berör sålunda endast den nuvarande skogen och dess
förändringar i recent tid.
Det första intrycket man får vid åsynen af de spridda
talldungarna utefter Langasjaures öfre del samt de ofvan Stora Sjöfallet
belägna sjöarna Kårtjejaure, Suorvajaure, Vuoksajaure och
Alemus-jaure är som sagdt, att vi här ha framför oss en mindre rest af
en fordom mer vidsträckt och sammanhängande tallskog. Endast
på lokaler med soligt läge i lä för fjällvindarna ses de — ofvanför
fallet mestadels små — tallbestånden ofta på ett afstånd af flera
kilometer från hvarandra. Ett mer ingående studium af dessa till
synes relikta tallgrupper lämnade dock oväntadt nog ingen allmän
bekräftelse på riktigheten af en dylik tolkning. Tvärtom förhöll
sig tallen här uppe vid sin höjdgräns på ett ganska växlande sätt,
allt efter fjällsidornas olika exposition för sol och vindar.
För att kunna anställa någorlunda exakta höjdmätningar har jag
begagnat mig af ett par från Meteorologiska Centralanstalten till
låns erhållna kokningstermometrar. På den ena, n:o 268,
af-lästes vattnets kokpunkt på V20 grad när, hvarur sedan lufttrycket
kunde beräknas, och på den andra, n:o 598, kunde vattnets
ångtryck vid kokpunkten direkt afläsas. Båda termometrarna
kontrollerades före afresan samt strax efter hemkomsten till Stockholm
och visade sig därvid gifva i det närmaste riktiga värden; för
afvikelserna har införts korrektioner af resp. + 0,37 och + 0,o7 mm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
