Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
505
Söker man åter höjdskillnaderna mellan de öfversta
observerade lefvande tallarna och björkarna (isolerade utposter), så
få vi för Juobmotjåkko, Allep Kirkao, Ebbatjåkko och Nieras
siffrorna 100, 250, 255 och 270 m. respektive.
Redan beträffande de egentliga skogsgränserna visar det sig
sålunda alt dessa på Juobmotjåkko närma sig hvarandra mer än på
de öfriga fjällen, ehuru förhållandet här helt eller delvis beror
därpå att höjdsiffran för björk på det förstnämnda fjället tillhör
gränskurvans lägre delar, men på de öfriga hämtats från kurvans
toppunkter, ravinerna.
Ifråga om utposterna faller den stora skillnaden mellan
förhållandena på Juobmotjåkko och på de andra fjällen starkt i ögonen.
Under det att en höjddifferens af drygt 250 m. mellan de öfversta
tallarna och de öfversta björkarna synes vara regel — hvarvid de
ena såväl som de andra äro att linna på särskildt varma och
skyddade lokaler — så är motsvarande siffra på Juobmo nedbragt till
endast 100 m. Härvid är att märka, alt utpostlokalerna för björk
öfverallt äro likartade, nämligen lodräta stupväggar i fjällsidorna,
men att de öfversta tallarna på Juobmotjåkko snarast synas vara
något sämre ställda med hänsyn till växplatsen än på öfriga
undersökta sluttningar. De träffades nämligen icke i säcklägen med
södersol, utan på öppen brant med NV—V exposition.
Denna märkliga uppryckning af tallen på Juobmotjåkkos mot
Stora Sjöfallet vettande sluttning kan sålunda icke bero på lokala,
exceptionellt gynnsamma terrängförhållanden, utan måste vara
resultatet af andra inflytanden. Det kan då icke vara något tvifvel om
att den förhärskande vindriktningen är det moment, som ej
blott i detta fall utan i allmänhet uppe i fjällskogarna är af mest
afgörande betydelse. Gifvetvis är det nästan uteslutande de från
NV. kommande fjäll vindarna, skogsträden här ha att taga upp
kampen emot. Vi ha då att granska fjällvindarnas stråkvägar inom
området och efterse om fluktuationerna i gränslinjernas förlopp
kunna naturligt återföras till dessa vindars verkningar.
När de kalla och uttorkande NV-stormarna pressas fram öfver
de ofvan fallet belägna sjöarna och ned genom det strax V. om
fallet belägna landpasset, sopa de, som tidigare omnämnts, med
oförminskad styrka öfver en grusås, där tallen varit ganska spridd
och ännu håller sig kvar, ehuru den i senare tid blifvit mycket
illa åtgången. Här går traktens lägsta tallgräns, ej öfver 450 m.
Ebbatjåkkos västra del flankerar nedre delen af Kårtjejaure och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
