Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
föregående, att man här icke bör undantagslöst generalisera, och
särskildt är en viss försiktighet af nöden innan hvarje sprängd,
från hufvudbestånden ej alltför aflägsen tallförekomst tolkas som
»relikt», d. v. s. som återstod från fordom yppigare och mer
utbredda bestånd. Än i dag torde dylika isolerade utposter kunna
vinna fäste på lämpliga platser. Här kan åter erinras om
förhållandena på Juobmotjåkko, där enstaka små tallar, med
öfverhoppande af breda sänkor eller dalbottnar spridt sig från skogsgränsen
uppåt fjället och slagit rot en, stundom liera kilometer från
närmaste fröträd. Att trädvegetationer i närheten af sina höjdgränser från
första början blifva osammanhängande och splittrade är helt
naturligt. Af de utspridda fröna gro kanske endast en mycket ringa
del på gynnade platser, och bland de unga individ, som lyckas
komma upp, faller åter en stor del förr eller senare offer för
klimatets stränghet under exceptionellt ogynnsamma år. Sålunda bör
en kolonisation med öfverhoppande af vida mellanliggande sträckor
kunna äga rum just på s. k. reliktlokaler, d. v. s. på platser där
till följd af topografien, expositionen eller jordmånen ett bättre klimat
är rådande än i den närmaste omgifningen. Lika litet som de i
fjällen, särskildt vid Stora Sjöfallet så vanliga utposterna af björk
i skyddade branter ganska högt ofvanför trädets gränser i öfrigt
äro relikter, ithy att de endast motsvara lokala höjningar af
trädets klimatzon, lika litet behöfva enstaka tallar i björkzonen
vara det. Först där det kan fastställas att kolonisationen definitivt
upphört och endast åldriga, lefvande eller döda träd finnas, är
benämningen relikt befogad.
Tillämpas ofvanstående på Sjöfallsfjällen, så finna vi att öfversta
tallskogen på åsen nedom Allep Kirkaos sydöstra sida befinner sig
i långsamt utdöende och här i sin norra del i viss mån kan kallas
relikt, men att förhållandena redan på Ebbatjåkko och Nieras ligga
mindre klara. Någon recent gränsförskjutning är här icke säkert
märkbar, då inga fynd af död tall gjordes ofvanför de högsta
lefvande träden. I söder om massivet går tallen frisk och
föryngrings-duglig i sammanhängande bestånd upp till trädets yttersta höjdgräns,
hvarest äfven, om ock tämligen sällsynt, träffas ungträd. På
Juob-motjåkkos västra sluttning är det slutligen omöjligt att iakttaga
något tecken till en nu pågående depression af trädets gräns, utan
det ser tvärtom ut, som om denna befunne sig i stigande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
