Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
med ställvis något högre än på den förstnämnda. En så låg
tallgräns (425—450 m.) soin jag fann i stormpasset vid Sjöfallet anför
Gavelin ingenstädes; de lägsta af honom tabellerade värdena äro
470 och 506 m. respektive.
En sak som förtjänar uppmärksammas, är tallens ofvan
illustrerade förmåga att klättra upp på relativt svagt insolerade
fjällsluttningar till nivåer, som ligga relativt högt, ja stundom absolut taget
högre än på de soligaste fjällsidorna. På Juobmotjåkko framträder
detta tydligt. Att enstaka träd kunna träffas mer eller mindre långt
utanför de normala gränserna och att således höjdsiffrorna komma
att utfalla mycket olika, allt efter som man tager hänsyn till dessa
utposter eller ej, är ju en känd sak. Det kunde ju därför tyckas,
att några fynd af lefvande tall på Juobmotjåkko i och ofvan
björkregionen ej hade något att betyda och att motsvarigheten härtill
vid en närmare granskning möjligen skulle kunna påvisas äfven på
de öfriga fjällen omkring Stora Sjöfallet. Det är dock en
omständighet, som ger dessa Juobmofynd en särställning och skarpt
skiljer dem från de andra tallutposter i fjällen, som jag sett diskuterade,
och det är att samtliga tallar såväl i skogens öfversta del som
på isolerade utpostplatser äro unga träd. Torrakar, stubbar eller
mycket gamla lefvande exemplar af tall tycktes alldeles saknas i
dessa regioner. Häraf synes ingen annan slutsats kunna dragas,
än att den ännu pågående recenta nedgång af tallen, hvilken
särskildt att döma af Gavelins undersökningar skulle vara regel i våra
fjälltrakter, icke äger rum på Juobmotjåkkos västra och nordvästra
sluttningar. Tvärtom synes tallen här vara stadd i uppmarsch.
Jag hade trott att någon motsvarighet till en dylik
tallgränsför-skjutning uppåt möjligen skulle vara till finnandes på Ruoutevares
nordöstra och nordvästra sidor, men äfven här har Gavelin
uppmätt »reliktträd» jämte döda stammar och stubbar ofvanför de sista
lefvande utposterna. Någon antydan om att dessa senare skulle
bestå af uteslutande eller öfvervägande yngre individ lämnas
ingenstädes. Gavelin talar nästan endast om gamla träd eller (små)
bestånd af tall vid och ofvan den nuvarande klimatgränsen. De
träd, som anträffats i björkzonen betraktar han genomgående som
relikta, och linnas bland dem enstaka ungträd, hafva de
uppkommit från och under betäckning af dylika relikta fröträd.
Säkerligen har Gavelin tagit fasta på ett viktigt drag i den
utveckling, våra fjällskogar f. n. undergå, när han framhåller tallens
recenta depression. Dock tror jag af skäl, som utvecklats i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
