Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
ännu mera för någon tid utan att taga skada. Men de nya
framväxande bladen skadas i Maj redan af mycket lindrig frost. Träd
och buskar äro äfven mycket ömtåligare för frost och
temperaturväxlingar, sedan de på våren börjat sin lifsverksamhet. Det är en
egendomlighet för protoplasman, att hon är ömtåligare för nämnda
omlagringar, då temperaturen någon tid varit jämförelsevis hög.
Men om temperaturen blir lägre såsom på hösten, så undergår hon
en sådan förändring, att hon under vinterdvalan är långt
frosthär-digare än under sommaren. Denna olikhet i protoplasmans
förmåga att tåla en inre omlagring af sina smådelar, kan pröfvas på
ett mycket enklare sätt än genom frysning.
Om en lefvande växtdel neddoppas i vatten, hvari något ämne
blifvit löst, som ej förmår intränga i protoplasman, t. ex. rörsocker,
så åstadkommer en sådan lösning genom det osmotiska tryck den
utöfvar, att vatten uttränger ur cellerna alldeles som vid frysning,
hvarvid protoplasmalagret drager sig tillsamman och blir tjockare.
För en sådan undersökning lämpar sig en maskrosstängel
synnerligen väl. Om ett ytligt cellager af denna inlägges i mikroskopet
för observation af enskilda celler och behandlas med olika starka
sockerlösningar, så skall man finna, all resultatet blir mycket olika
allt efter årstiden. Intages den till undersökning på senhösten, kan
mycket vatten utdragas ur cellerna utan att protoplasman dör, om
blott koncentrationen i den omgifvande sockerlösningen ökar
långsamt. Det kan då vara möjligt att öka koncentrationen högst
betydligt (ända till 2 à 3 grammolekyler på litern) utan att
protoplasman tar skada. Man skall vid en sådan undersökning äfven finna,
alt protoplasman är långt ömtåligare, då hon eller en
vattenutdrag-ning skall bringas att återtaga sin ursprungliga form. Och ju mera
vatten, som utdragits, desto svårare är det att få henne att utvidga
sig utan att taga så svår skada, att hon dör. Först förstöras då de
yttre delarne, så att de insläppa sockret, hvarefter hon så
småningom totalt förlorar det utseende, som utmärker den lefvande,
och kan ej längre påverkas som förut medelst förändring i
sockerlösningens koncentration. Man kan däraf draga den slutsatsen, att
protoplasman är ömtåligare för ett upptinande än för en frysning,
och att hon vid stark frysning myckel väl kan vara vid lif, men
att hon likväl dör vid upptinandet; detta ma försiggå huru
långsamt som helst. Om man sommartid gör en liknande
undersökning af maskrosstängeln, skall man finna, att del visserligen går
tämligen lätt för sig att framkalla plasmolys, men att protoplasman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
