Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
d. Zelle u. Gewebe. 3 Aufl. S. 24). Men detta egendomliga
förhallande kan ej nöjaktigt förklaras hvarken genom att tillgripa
mole-kvlarattraktionen ej heller genom hydratteorien.
Det är icke möjligt att ånge, hvari protoplasmans olika härdighet mot
oinlagring af sina smådelar består och ej heller på hvad sätt växten
åstadkommer en ändring i denna härdighet under påverkan af
förändrade lifsvillkor. Del är, som bekant, en utmärkande egenskap
för den lefvande organismen, all den till en viss grad kan direkt
anpassa sig för de förhållanden, hvarunder den utvecklar sig.
Inträder en sådan förändring i dessa, att dess organisation icke längre
står i full harmoni med dem, så söker han anpassa sig för de nya
förhållandena, såvida icke förändringen är allt för stor eller sker
för hastigt. När en växt påverkas af låg temperatur, och om han
kan ackommodera sig för att tåla frysning, så förändrar ban den
finare organisationen hos protoplasman på sådant sätt, att denna
bättre kan uthärda en eventuell omlagring af sina smådelar. Men
denna större härdighet uppstår endast, om temperaturen är så låg
som möjligt utan att frysning inträder. Genom frysning blir en
växtdel icke frosthärdigare, utan tvärtom blir han efter upptinandet
mindre frosthärdig än förut. Omväxlande frost och tö under
vintern är därför långt skadligare än en jämn frost. Det framgår
äfven af försöken med maskrosstängeln, att protoplasman blir i
detta hänseende ömtåligare, ju Here gånger hennes smådelar
undergått omlagring. Häri ligger sannolikt anledningen till, att hon tar
mycket lättare skada, då hon vid upptinande skall återtaga sin
ursprungliga form, än när denna först förändrades genom frysningen
eller tillsatsen af sockerlösning i försöket med maskrosstängeln.
En växtdels eller cellväfnads frosthärdighet är sålunda först och
främst beroende af protoplasmans egen natur att tåla den inre
omlagring, som orsakas af frysning. Men med ett enkelt medel kan
växten åstadkomma, att denna omlagring blir så ringa som möjligt.
Detta medel består i upplagring af dels lösta och dels fasta
bestands-delar i cellerna. Rent vatten fryser under vanliga förhållanden så
snart temperaturen går nedom 0 gr. Men innehåller det något eller
några ämnen i lösning, så ligger, som bekant, dess fryspunkt desto
lägre, ju starkare koncentrerad lösningen är. En ökning af en
lösnings osmotiska tryck med 12 atmosfärer sänker dess fryspunkt
med 1° C. när lösningsmedlet utgöres af vatten. Inom växtens
lefvande celler innehåller alltid vattnet en del lösta ämnen i tämligen
starka koncentrationer. Cellsaften utgör en sådan lösning af hvarje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
