Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579
Die Gasteromyceten Ungarns p. 61, lab. VII, lig. 11—14, lab. VIII,
lig. 19. 1904. -— G. quadrifidum Persoon, Synopsis methodica fungorum
]>. 133. 1801. p. j). — G. fornicatus Fries, Systema mycologicum III,
|). 12. 1829. p. p.
Ung fruktkropp klotrund, hvit. Exoperidiet delar sig vid
mognaden i två lager, ett yttre, flockigt, som är fastvuxet vid substratet
som en skålformig hinna, och elt inre hvitaktigt, hvilket
regelbundet splittrar sig i fyra flikar. Dessa äro starkt hvalflikt omkrängda,
sa att endoperidiet höjes upp liksom på fyra styltor. Endoperidium
kort men tydligt skaftadt, aflångt, äggformigt eller päronformigt, vid
basen försedt med en apofys, grått, blågrått, brunt eller svart, glatt
eller mer eller mindre pruinöst. Peristomfält blekt, skarpt afsatt, i
centrum utlöpande i en mycket liten, af sammanhäftande trådar
bildad, slät peristomtub. Capillitium brunt, 5—8 i diam. Sporer
bruna, klotrunda, knottriga, 4—5 /< i diam.
Liten art men mycket varierande ttll storleken. Endoperidium
4—10 mm. i diam., exoperidium (utbredt) 2—5 cm., höjd 1—4 cm. —
Varierar i flera hänseenden rätt afsevärdt. Endoperidiet är i regel
kastanjebrunt — svartbrunt och glatt, men former med pruinösa
hvit-gråa endoperidier förekomma äfven, ehuru sällsynt; peristomfältet är
då af samma färg som det öfriga endoperidiet. I vanliga fall äro
exoperidiets flikar i kanten tydligt inåtböjda och därför smala, men
flikarna kunna ibland äfven vara breda och ej inåtböjda. Flikarnes
antal är så godt som alltid 4, men 3- och 5-flikade exemplar
förekomma äfven. Hvad storleken angår, framgår af ofvan anförda mått
att variationerna äro afsevärda.
G. coronatus (Schæff.) Schroet. har mycket ofta förblandats med G.
fornicatus (Huds.) Fr., och först nyligen har full klarhet vunnits
rörande dessa båda arters inbördes förhållande. G. coronatus (Schæff.)
Schroet. är mindre samt har skarpt afsatt peristomfält, under det
att G. fornicatus (Huds.) Fr. i regel är betydligt större samt saknar
markeradt peristomfält. Den förra arten växer företrädesvis i
myll-rika barrskogar, under det att den senare föredrar sandiga platser
i löfskog. G. fornicatus (Huds.) Fr. är hittills icke känd från Sverige,
men torde dock kunna förekomma.
Ehuru G. coronatus (Schæff.) Schroet. utan tvifvel är en bland de
vanligaste jordstjärnorna i södra och mellersta Sverige, har jag blott
erhållit exemplar från Uppland, Upsala flerstädes, Östhammar,
Lönnholmen 1884 (Th. M. Fries), Stockholm, Kaknässkogen (L. Romell),
Lilljansskogen (L. Romell), Södermanland, Tystberga s:n, Rogsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
