Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(590
berg (17) har i ett par fall öfverhufvud icke kunnat anträffa några
dugliga pollenkorn. I allmänhet synes likväl sådana förekomma,
ehuru i betydligt mindre procent än de icke utbildade. Man har
alltså att räkna med, att befruktning kan äga rum, hvilket för
öfrigt bevisas genom förekomsten af tydliga hybrider. Ingen
anledning finnes heller att betvifla, att befruktning verkligen sker
så snart dugligt pollen under eljest lämpliga villkor fästes å
märkena.
Det har legal nära till hands att sätta förekomsten af en
öfvervägande procent missbildadt pollen hos de ifrågavarande rosorna
i förbindelse med deras stora mångformighet och att söka förklara
den senare företeelsen såsom beroende af hybridisering, hvilket
skulle bevisas af den förra omständigheten, då hybrider i
allmänhet ha dåligt eller odugligt pollen. Häremot har Crépin (5) dock
anmärkt, att man icke gärna kan tänka sig något dylikt, alldenstund
man kan spåra en påfallande motsvarighet i formbildningen hos
gruppen Cinnamomeæ, som i allmänhet har godt pollen. Omvändt
träffas ock godt pollen hos fullt säkra hybrider, i hvilka Ii. alpina
L. och R. pimpinellifolia L. ingå.
Då det visat sig, att polvmorfa släkten ofta äro apogama, har
Rosenberg anställt embryologiska undersökningar för att utröna,
om apogami förekommer hos rosorna. Dessa undersökningar har
han ännu icke slutfört, men har han i en förutskickad uppsats
(17) 1909 förklarat, att, ehuru han ännu ej på grund af cvtologiska
data säkert kan säga, om apogami föreligger, han dock finner detta
med all sannolikhet vara händelsen, bl. a. på grund af Lundströms
(13) kastreringsförsök med vissa /fosn-former.
OM ROSA-FORMERNAS KONSTANS.
Ju längre jag hållit på med mina 7?osa-studier, desto klarare har
det blifvit mig, att formbegränsningen i naturen är synnerligen
skarp. Detta inträffar t. o. m. i sådana fall, där det knappast kan
vara tal om annat än lokala raser. Det kan vara svårt nog att
taga reda på, hvilka karaktärer, som hopknippats med hvarandra
och bilda en enhet och man kan lätt nog blanda bort en föga
framträdande tvp, men har man väl rätt fastställt den nämnda
karaktärsenheten, jag skulle vilja säga karaktärsknippet, skall man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
