Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
bestå af Here 10-tal □ cm. stora Lecanora cinerea-üak. I det
samhälle som bildats, Cinerea-formationen, i hvilket också andra
krustalafvar utbredt sig på Rhizocarpas bekostnad, ha äfven nya
elemen t inkommit, såväl krusta- som bladlafvar.
Bland dessa senare märkes Parinelia saxatilis (L.) Ach. Då denna
blifvit riklig, har den till sällskap en hel del andra bladlafvar,
särskildt Parmelia- samt Gyrophora-arter, och man kan nu nämna
samhället Saxatilis-formationen. I naturen möter man dock
dessa tvänne sistnämnda samhällen i sina rena former — Hi/lts
lecideta pura och parmelieta pura (Hult 1887 p. 19(5) — icke
så ofta som öfvergångsstadiet dem emellan, hvilket kanske lämpligen
sammanfattas under namnet Cinerea-Saxatilis-formationen efter
de två gråa lafvar, hvilka väl framför andra gjort, att gråsten
erhållit detta sitt folknamn. Som svenskt namn torde
grålafs-sam-hüllet vara lämpligt.
Saken förhåller sig nämligen så, att kampen mellan krusta- och
bladlafvar, som i det allmänna föreställningssättet — ett par
märkliga undantag föreligga i Kihlmans framställning af Lecanora
tarta-reas biologi, Bitters af Pertusariaceernas och Malmes (1901 p. 178),
skildring af huru Lecidea fuscoatra håller sig mot att öfverväxas
af Parmelia cenlrifuga och P. saxatilis — alltid antages sluta med
att de förra öfverväxas af de senare, i själfva verket är betydligt
mera komplicerad.
Bladlafvarne, och nu särskildt Parmelia saxatilis, breda sig
visserligen, tack vare bålflikarnes högre läge, i stor utsträckning utöfver
kru-stalafvarnes bålar och döda dem under sin skugga, hvarvid helt säkert
dessa senare vid sin bortmultning lämna näring åt de förra. Men
krustalafvarne ha äfven mycket viktiga värn mot denna
öfver-växning.
Som jag i en kommande uppsats närmare skall utveckla, utlöser
nederbördsvattnet ur bålen af Lecanora cinerea liksom flere andra
af Cinerea-formationens konstiliienter med skorplik bål, exempelvis
Lecanora gibbosa, Lecidea fuscoatra och L. macrocarpa, en substans,
som indränkt i den tillstötande bladlafsbålen troligen verkar
dödande eller tillväxthämmande på densamma. Lösningen är
visserligen mycket utspädd, men tack vare den långsamma tillväxt,
hvilken är lafvarne egen, itereras indränkningen tid efter tid och kan
därför verka kraftigt nog. Granskar man sålunda en kontakt mellan
Lecanora cinerea och Parmelia saxatilis, linner man ej sällan den senares
bål i kontakten visa en del sjukliga förändringar: inrullningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
