Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
810
mörkfärgningar, ibland till och med afflarningar samt, som en följd
häraf, att det kraftigt fortväxande Lecanora ci/ierea-individet buktar
in i Parmelia saxatilis-mdixidels omkrets. A andra sidan lyckas
kraftiga bladlafsflikar, särskildt om de befinna sig högt öfver
krusta-lafvarne, att längs långa linjer överväxa desamma och detta i så stor
utsträckning, att i stort sedt kampen mellan det två båltyperna slutar
med krustalafvarnes undergång. Likaså slutar sedermera kampen
mellan bladlafvarne å ena sidan och busklafvarne samt mossorna å
den andra förr eller senare med de sistnärndas seger. Men detta tar
högst betydliga tidrymder, under hvilka åtskilligt kan inträffa, som
ger GVnerea-forma tionens konstituenter utrymme att ånyo utbreda sig.
Kråkor rifva upp busklafs- och mosstufvorna för att komma åt den
insektsvärld, som under dem finner sitt skydd; stormar och
slagregn bortsopa andra, särskildt om torka och tramp gifvit
angreppspunkter. Ej ens de en gång af bladlafvar eller mossor öfverväxta
partierna af Lecanora cinerea och L. gibbosa äro med absolut
säkerhet dömda till undergång. En lång tid fortlefva de nämligen i det
fuktiga mörkret under sina besegrare, så att, oin deras tufvor
aflägsnas, de kunna växa vidare som om ingenting inträffat. Alla dessa
invecklade förskjutningar mellan lafvar af olika båltyper resultera i,
att den blandade Cinerea-Saxatilis-formationen kommer att härska
öfver sammanlagdt ofantliga ytor på våra hällar och block.
På de lodräta väggarna förhåller sig utvecklingen i stort
som på zenitytorna. Det samhälle, som här motsvarar och i själfva
verket står mycket nära Cinerea-Saxatilis-formationen, kallar jag
efter dess mest karaktäristiska laf, Parmelia fuliginosa (Fr.) Nyl.,
Parmelia fuligi nosa formationen. Den upptar i sig element från
de öfverhängande väggarne, särskildt Lecanora sordida.
De öfverhängande väggarne ha en ytterst karaktäristisk
vegetation. De s. k. leprösa lafvarne spela här hufvud rollen. Då flera
af dessa tillhöra de sedan Acharius så försummade, men dock så
viktiga s. k. lichenes imperfecti, hvilkas särskiljande och benämnande
ännu möta synnerligen stora vanskligheter, kan jag här ej närmare
ingå på denna vegetation. Utmärkande för de samhällen, som
konstituera densamma, äro att karaktärslafvarne, t. ex. Amphiloma
laniiginosum, Coniocybe fiirfuracea, Hæmatomma coccineum, Lecanora
sordida, Lecidea lucida, Lecidea orosthea Ach. (Svn. Lecidea
sul-phurea (Hoffm.) Hedl. f. pelrophila (Th. Fr.) Hedl.) och Urceolaria
scruposa, intaga stora sammanhängande flak. Jag uttager bland
dessa samhällen som de viktigaste Lecanora sordida- och Leci-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
