Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
812
utsträckning på sprängningar i Stockholms granit, hufvudstadens
norra järnvägsnät.
Vid konstant vattentillförsel betäckas dessa ytor af de karaktäristiska
svarta algsamhällen, för hvilka jag från folkspråket upptar namnet
bergssegor. Dessa bildas äfven ofta på klippväggar nedanför
remnor, där grundvatten bryter fram. De bestå af cyanofyceer, dels
fria, dels licheniserade sådana, bildande en tät låg matta af så mörk
färg, att man för att låna en bild af Kerner, I p. 119, får intryck
af alt ett fat bläck hällts ut öfver klippan. I nederbördsrika klimat
bli de synnerligen iögonenfallande på de lutande och lodräta
bergväggarne, så t. ex. i den norska //ex-regionen. Deras ekologi är föga
känd. Danskarne (Hartz p. 230, Porsild p. 210) bruka för de
grönländska klippornas »sorte striber» (»black stripes» Warming 1909
p. 241) framhålla de häpnadsväckande temperaturextremer, för hvilka
dessa samhällen äro utsatta.
De lodräta väggarne komma i afgjordt sämre åtnjutande af det
direkta regnet. Dock kan äfven deras lafvegetation vid storm och
blåst bli fullt genomblött af regnvatten. Härtill kommer
sipper-vattnet från de redan mättade zenitvtorna, hvilket blad- och
krusta-lafvarna härstädes utbreda sinsemellan.
Men redan då detta slags ytor börja luta inåt endast några grader,,
inträder en än hastigare omkastning i vattentillförseln.
Sippervatt-net kommer nämligen ej öfverlutan till godo. Då det når öfre
kanten af denna, samlar det sig till droppar, som falla direkt till
marken. Någon sugning från laftäcket, hvilket eventuellt skulle
draga till sig sippervattnet och utbreda detsamma, som faktiskt äger
rum i de lodräta väggarnes vegetation, kan ej inträda här. Några
af hufvudkonstituenterna i de två här dominerande lafsamhällena,
Sordida- och Oros//iea-formationerna, t. ex. Lecidea orosihea själf,
Amphiloma, Hæmatomma coccineum, Coniocijbe furfuracea, Lecidea
lucida m. fi. hafva nämligen en af soredier täckt, starkt ombrofob bål,
från hvilken vatten rullar af i stora droppar, som vore det kvicksilfver.
För att visa huru kraftigt dessa leprösa vtor kunna hålla väta ifrån
sig, kan t. ex. följande fall tagas. På ett mindre
Uppsala-granit-block i barrblandskog, Knifsta, Uppland, fanns en öfverluta mot
NV och V, lutande c. 5 från lodlinjen, gående från marken upp
till 40 cm:s höjd. Begränsades uppåt af en hvälfd zenitvta med
mosstäcke af bland annat Dicranum scoparium och Stereodon
cu-pressiforme med inströdda Cladonia rangiferina (L.) och Cl. squamosa.
Öfverlutan var täckt af en obestämd liehen iniperfectus (riklig), Am-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
