- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 7. 1913 /
7

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7

större variation än Fj och var för de båda ur systerplantor
härstammande kulturerna mycket olika. I genomsnitt hade
afkomlingarna Fj-plantans utseende, men hos en del förekommo nva
omkombinationer af föräldrarnes karaktärer, och individer, som
närmade sig mera till O. biennis och tjrandiflora än någon av
Fj-plantorna — ehuru inga rena föräldratyper — erhöllos.
Öfverensstämmelsen med ena arten kunde vara så godt som fullständig i
vissa karaktärer, men i andra hade växten intermediära eller andra
artens karaktärer. Äfven till synes nya karaktärer, ej förefintliga
hos Fj-planlorna, uppträdde. Sà t. ex. erhöllos individer ined
blommor ej blott större än Fj-plantans, utan äfven större än de
ursprungliga föräldrarnas, och de voro lika storblommiga som de
mest storblommiga raserna af O. Lamarckiana. Också typer af
rent främmande utseende iakttogos (lågväxta, smalbladiga,
små-bladiga, (/-sterila, extremt bredbladiga och skrynkliga). Vissa
bildade från genomsnittstypen af generationen rent fristående former,
andra voro förbundna med denna genom gradationsformer.

Davis har visserligen ej ännu af de i F2 uppdragna 2443
plantorna erhållit den önskade Lamarckiana-kombinationen, men af de
hittills vunna resultaten förefaller det ganska troligt, att han skall
lyckas, ty det ligger ett högst viktigt framsteg i konstaterandet, atl
från stainarterna afvikande, men med O. Lamarckiana
öfverensstämmande karaktärer kunna syntetiseras i korsningsafkomman,
om de också tills vidare äro fördelade på skilda individer.
Synnerligen intressant är ju också uppträdandet af från stamarten starkt
afvikande typer, en företeelse frappant erinrande om O.
Lamarckia-nas mutation, helst som vissa af dessa aberranter visa karaktärer
af de Vries mutanter (således beteckna varianter i samma
»riktning» som dessa). Sannolikheten för, att äfven O. Lamarckianas
mutanter äro resultat af en bastardklyfning, blir genom detta
konstaterande mycket stor. De afvikande typerna voro liksom
variationen för öfrigt för de båda F2-kulturerna mycket olika, och Davis
påpekar därför också, hur mycket större utsikt till erhållande både
af mera Lamarckiana-lika former och nya typer man har, ifall ett
större antal Fj-plantors afkomma följes, och ifall bastarden O.
biennis x grandiflora framställes af olika biotyper af stamarterna.

Som synes basera de invändningar, som gjorts mot de Vries’
uppfattning av variationen hos O. Lamarckiana, hufvudsakligen på
det antagandet, att arten i fråga är en bastard. Helt nyligen har
därför Stomps menat sig slutgiltigt kunna vederlägga dessa genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:01:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/7/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free