Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
sin upptäckt, att äfven U. biennis kan ge vissa af O. Lamarckianas
mutanter. Så har han funnit både O. gigas och O. nanella framgå
ur den förstnämnda arten. Stomps resonnerar nu så: 0. biennis
är en gammal linnéansk art, hvilken väl ingen vill tillskrifva
bastardnatur. Då den det oaktadt ger samma mutanter som O. Lamarckiana,
kunna ej heller denna arts mutanter uppfattas som
bastardklyf-ningar. Mutationsföreteelsen är således äldre än arterna O. biennis
och O. Lamarckiana. Om än denna Stomps uppfattning är riktig
såtillvida, att O. Lamarckiana ej är en bastard mellan ett par
andra Oenoihera-arler — hvilket emellertid de refererade försöken
af Davis motsäga — så har han dock därmed ingalunda vederlagt
den åsikten, att mutanterna kunna uppfattas som nykombinationer
inom stamarten. Hela debatten om O. Lamarckianas bastardnatur
synes mig vara af endast underordnad vikt. Hvad man först har
att utreda är denna fråga: Är O. Lamarckiana en enhetlig art, eller
linnes det inom arten differenser med afseende på någon eller
några egenskaper? Tv finnes det differenser, så ligger ju genast
möjlighet till hands att förklara mutanterna som nykombinationer
af de egenskaper, som finnas utdistribuerade på skilda individer
inom stamarten. Man måste således underkasta arten en
korsningsanalys enligt samma principer som för andra växtarter: först
klarlägga differenser, sedan genom korsningssyntes och korsningsanalys
utforska deras inverkan på mutationsföreteelsen. För att således
definitivt visa att O. Lamarckianas mutanter äro spontana
progressiva eller retrogressiva nybildningar, måste Stomps bevisa, att vi
inom O. Lamarckiana ej ha några differenser.
Hvad denna fråga beträffar säger de Vries om O. Lamarckiana,
att arten endast har fluktuerande variation, och att inom
densamma inga andra varianter förekomma än de, som representeras
af mutanterna. Då han anser all fluktuerande variation för ej
ärftlig, har han naturligtvis bortsett från denna och betraktat arten
som en elementarart.
Vid de kulturförsök, som jag sedan 1907 bedrifvit med O.
Lamarckiana, har jag hufvudsakligen haft i sikte att konstatera
ärftliga differenser inom arten. I själfva verket har jag också funnit
sådana, både kvalitativa och kvantitativa, och som nämndt
betrakta också Gates och Davis arten som synnerligen polymorf.
Kvalitativa differenser har jag funnit med afseende på nervfärg
(röda eller hvita bladnerver) och bladfärg (gröna eller gulfläckiga
blad), kvantitativa med afseende på bladfärg (olika nyanser i grönt),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
