Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Kan man därför visa, att en mutanttyp ej är fast, utan att
varianter förekomma, som innehålla vissa egenskaper af en typ,
vissa af en annan, eller att inom en viss typ Hera parallela
former existera med en del egenskaper gemensamma, men differerande
i andra, så är uppfattningen af mutanterna såsom förorsakade af
spontan tillkomst eller förlust af en enda egenskap ej möjlig att
upprätthålla, utan sannolikheten blir stor för, att de äro extrema
kombinationer af i stamarten förefintliga karaktärer, som inom
denna, morfologiskt sedt, endast åstadkomma en kvantitativ
variation, men som vid sitt sammanträffande bilda en diskontinuerligt
skild variationsprodukt. Sådana parallelformer finnas också, och
stundom bilda de hela mutantgrupper. Jag bortser här från
dubbelmutanterna, som ju mycket väl skulle kunna förklaras som
resultatet af en förening af tvenne muterade gameter. Svårare blir
emellertid en sådan förklaring, då, såsom jag funnit, en form kan
visa karaktär af 4 eller 6 mutanter och dessutom vissa säregna
egenskaper. Omöjlig blir en sådan förklaring, då det visar sig, att
kring en viss mutant kunna gruppera sig liera skilda former, som
endast i en viss karaktär öfverensstämma, men skilja sig i andra.
Så t. ex. gruppera sig kring de Vries’ O. rubrinernis åtskilliga
sinsemellan mycket olika former, som öfverensstämma med denna
endast i starkare färgade knoppar än stamartens — och till och med
knoppigmenleringen företer ärftliga differenser. En dylik
mutant-grupp ha vi äfven kring O. lata. Knoppigmenteringen hos O.
ru-brinervis och O. latas egendomliga bladkaraktärer kunna således
ingå i kombination med helt andra egenskaper än dem, med hvilka
de äro till synes korrelativt förbundna hos de Vries’ former. Mellan
O. gigas och O. Lamarckiana har jag funnit trenne rent
kvantitativa gradationsformer, förbindande stamart och mutant. Dessa
fakta tala alla för den uppfattningen, att mutanterna äro
nykombinationer, ej spontana variationer.
En annan fråga blir, om mutanterna äro pius- eller
minuskombinationer, om de innehålla Hera eller färre egenskaper än en individ
med ännu bibehållet Lamarckiana-utseeride. De Vries uppfattade
i sin »Mutationstheorie» de flesta mutanterna som progressiva,
d. v. s. som former, hvilka hvardera ha en egenskap mer än
stam-arten. I ett nyligen utgifvet arbete har han emellertid frångått
denna uppfattning och anser i likhet med Gates endast O. gigas
såsom en progressiv mutant.
Utan tvivel äro också flertalet mutanter att betrakta som former,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
