Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
hökhult, samt Odensjö, Björknäs. En tredje lokal är Lidhult s:n,
Thor-saberg (Ups. växtbiol. inst:s herb.)
I Bohuslän tyckes den vara något vanligare. J. Hölting (Bidrag till
kännedomen om Bohusläns lafvegetation. Bot. Xot. 1875, p. 09) anger den
»på ett enda ställe i närheten af Gustafsberg.» Malme (Lichenologiska
notiser III, Hot. Not. 1895, p. 114) uppger den för Väderö—Storö.
Sernander har visat mig stora, rikligt apothcciebärande exemplar, hvilka
han 1885 insamlat på ek vid Ljungskile i vikens botten, samt något mindre
yppiga men apothecieförande från Ljungskilevikens mynning,
Ulfsunds-ön, på lind. I U. M. II. ligga exemplar från Uddevalla och Munkedal
samt i R. M. H. från Uddevalla (»Berget Schweitz»), Skridviks s:n
(Smör-kullen) och Tjöstelsröd.
I Dalsland, som så intimt utforskats af Hulting (Dalslands lafvar, K.
V. Ak. Bih. Bd 26. Afd. III. N:o 3, 1900), har denne ej funnit St. amplissima.
Slutligen har jag från B. M. H. en lokaluppgift, som är i hög grad
öfverraskande och intressant. I nämnda herbarium förekommer nämligen
ett exemplar med påskrift: »Wenerns östra kust» (Herbar. Stenhammar)
men tyvärr utan vare sig år eller insamlarnamn. Det linnes emellertid
ingen anledning att betvifla ettiketteringens riktighet, om man tar
Lunna-sjö-förekomsten i betraktande. Som jag strax kommer att sammanställa
de bägge fynden, vill jag här endast uppmana botanister, som vistas i
trakterna närmast östra Väner-stranden, alt eftersöka lafven å lokaler af
liknande beskaffenhet som Närkesfyndorten. Det vore önskvärdt, att den
nu bortglömda S/ic/a-förekomsten komme till rätta igen.
Om man bortser från denna sista, till sitt läge ännu något obestämda
fyndort, ligger sålunda Närkes-förekomsten inne i den skandinaviska
halfön som en långt isolerad utpost från en rad af förekomster nära
kusten — den mest aflägsnade torde vara Odensjö c:a 5 mil från
densamma — som ha ett gemensamt maritimt och tempereradt klimat. Ar
denna utpost tillfällig eller relikt? Ståndortens hela egendomliga
beskaffenhet tyder på det senare. I så fall från hvilken tid?
Stieta amplissima är nog liksom andra Sticta-arter ganska ömtålig för
den modärna skogsskötseln. Den senares utrotande inverkan på vissa
lafvar har framför allt betonats af G. Lettau (Beiträge zur
Licheno-graphie von Thüringen, Hedwigia Bd 51, p. 210—212, 1912), och bland de
5 allra ömtåligaste lafvarna ställer ban just St. amplissima. Betecknande
är också dess utbredning nu mot förr i Tyskland med dess intensiva
forstväsen. Bedan Rabenhorst säger (Die Flechten. Kryptogamenftora
von Sachsen, der Ober-Lausitz, Thüringen und Nordböhmen, Leipzig 1870
p. 300 : »Scheint in Deutschland in Verschwinden begriffen, ist früher
an mehreren Orten in Thüringen, Sachsen und Böhmen gesammelt
worden, wie die alten Herbarien dies nachweisen, aus neuerer Zeit ist mir
aber kein Fundort bekannt geworden und an den früheren findet sie
sich nicht mehr»; och Lettau (Bd 52 p. 187): »Mitteldeutschland selten
und an den meisten früheren Standorten schon verschwunden: Gesenke
Spitzner: die hierhin als Cephalodium gehörige »Cornicularia
umhausen-sis». in Böhmen, Sachsen und Thüringen verschwunden (Rabenhorst);
Rhön (Hepp), Spessart, Odenwald (Theobald, Friedrich), Westfalen.» -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
