Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
kust». Den visar, att Närkesfyndet ej står eller har stått så fullt
isoleradt, som nian skulle förmoda. l)et tokalklimatiskt gynnsamma drag,
som utmärker Lunnasjön i förhållande till omgifningarna, måste
naturligtvis bli i än högre grad förstärkt vid randen af en stor insjö som
Vänern. Det vore ju ej omöjligt, att Vänern härigenom kunnat utöfva
någon dragningskraft på en del mera värme- och fuktighetsfordrande växter.
Anmärkas bör, att i de trakter, där Litorinahafvet torde ha gränsat
närmast Vänern, förmedlas sambandet genom en hcl del sjöar, af hvilka
den största är Skagern. Naturligtvis kan man ha olika meningar om
hur St. amplissima kunnat komma till Vänern. Den nu framkastade
hypotesen afser endast att möjligen få tjäna som ledtråd, om någon ville
eftersöka lafven på dess gamla Väner-lokal, hvilken då borde sökas i
trakten norr (eller söder) om Gullspång.
Slutligen återstår att omnämna en anmärkningsvärd egendomlighet lios
Slida amplissima i Närke. Den saknar här nämligen fullständigt
busk-lika cephalodier, hvilket är desto märkvärdigare, som den i Europa
nästan alltid är försedd med sådana. De nå en betydande storlek (se
tig. 12, Pl. VI i Lynges laffloraj, hvarför de redan tidigt ådrogo sig
uppmärksamhet. Häraf också lafvens äldre namn, SI. glomerulifera (Lightf.).
Lynge uppger (1. c. p.), att de aldrig synas saknas på norska exemplar.
På den enda fyndorten i Danmark, Haids skog vid Bäckelund i trakten
af Viborg, är lafven dock enligt Branth & Bostrup (1. c. p.): »hverken
fundet med Frugter, Sædhuse eller med de slore skælletgrenedc Udvæxtcr1),
som eliers ofte skulle findes paa Løvet.» Likaså har jag ej sett
cephalodier på de svenska exemplaren från Ljungskile (bägge fyndorterna),
Uddevalla och Munkedal, hvilket naturligtvis ej behöfver betyda, att
sådana saknas på dessa ställen2). Som en regel utan undantag gäller
detta emellertid om de närkiska exemplaren, hvilka häri, egendomligt
nog, öfverensstämma med motsvarande Nord-Amerikanska (enl.
Tucker-man, A Syn. of North Am. Lieh., Boston 1882—88, p. 92). Huruvida
detta endast är en ståndortsmodifikation eller beroende på frånvaro af
för cephalodiebildning lämplig alg, enl. Forssell (Studier öfver
Cephalo-dierna. K. V. Ak. Bill. Bd 8. N:o 3, 1883) en Nostocacé: Polycoccus
punctiformis, därom är det svårt att bilda sig någon föreställning.
Einar Westblad.
Ännu en lokal för Nephroma Iusitanicum Schær. i Roslagen.
Bland en del lafvar insamlade på Ramsmoraön under Svenska
Botaniska Föreningens vårexkursion 1913 voro äfven några exemplar af
Nephroma Iusitanicum Schær. De växte bland mossan på rothalsen av en
gran i närheten af idgransförekomsten. G. Lundqvist.
’) Kursiv, af mig.
!) Professor Sernander har dock meddelat mig, att af de talrika exemplar, som
han vid Ljungskile fann kläda stammen af en ek, intet ägde de busklika
cephalo-dierna. I herbarierna ligga ofta på ett och samma ark både exemplar med och
utan cephalodier, hvilket ytterligare visar att man ej af ett enda cephalodiefritt
individ från en plats kan säga, att cephalodier verkligen saknas på platsen ifråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
