Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
ningen Iliaden längre ned på stjälken utsugas, förtorkas och falla
af, under det att bladen i den llorala regionen äro stora och
saftiga. Pringsheim (31 s. 104) anför Sediim album såsom en af de
växter, som vackrast visa detta fenomen, och säger att den t. o. m.
kan börja blomma, sedan alla stjälkblad fallit af. På alfvaret var
dock fenomenet mycket tydligare hos S. acre än hos S. album.
Denna senare tycks stå sig längre än den förra, som ju också
blommar ut tidigare. Att hos bägge arterna de rödfärgade
individen äro mera motståndskraftiga är tydligt. Anlokyanet utbildas
i ljus, ty där tufvorna äro täta, äro de beskuggade bladen alltid
gröna. Jag undersökte epidermiscellernas osmotiska tryck hos röda
och bos gröna blad, men som synes af tabellen, fanns ej någon
märkbar skillnad. (Se äfven sid. 352 om Leontodon auliimnalis).
Hos bägge nämnda arter inträdde plasmolys i 2 % lösning både hos
röda och gröna blad. Sedum rupeslre hade något högre osm. tryck.
I tabell 1 upptages också Teucrium scordium, som ju i fråga om
att skydda sig mot torkan icke alls har sådana anordningar som
■Sedum-arterna. Men denna växt förekommer nästan uteslutande på
lägre ställen af alfvaret, dit vatten samlas, och där det därför finns
någon fuktighet under största delen af sommaren.
Detta är nog hemligheten med en hel del icke torrhetsälskande
växters förekomst på alfvaret. A lägre liggande platser kvarstannar
vårvattnet rätt länge, och det behöfs ganska lång tid af intensiv
upphettning för att få marken på dessa ställen fullständigt
genomtorr, i synnerhet som jordlagret där, af lätt insedda skäl, vanligen
är något mäktigare än annorstädes på alfvaret. Ett exempel på bur
fuktighetsälskande växter på sådana ställen länge kunna uthärda
torkan må anföras. I närheten af det ställe, där ofvan nämnda
Teucrium växte, fanns i början af juli en ganska stor vattenpöl,
som tjänade som dricksplats åt kor och gäss, som ströfvade
omkring i närheten. Förutom af millioner grodyngel beboddes pölen
af en liten Batrachium paucistamineum. Den 12 juli gick jag dit i
afsikt att mäta vattnets temperatur, men fann då, att hela pölen
var uttorkad, troligen sedan ett par dagar. Grodyngeln voro
begrafna i leran, men Batrachium lefde och bildade på sina ställen
små glesa mattor. Jag besökte sedan då och då stället, och ännu
de sista dagarna af månaden, då leran föreföll alldeles genomtorr,
lefde och blommade en bel del Batrachiitm-mdivid. En viktig orsak
till att denna och en del andra mera fuktighetsälskande växter
kunna växa kvar på sådana lokaler ligger nog också däri, att leran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
