Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
seendeväckande polemik uppflammade; »pater» och »magister superbus
upsaliensis» fingo snygga "tillmälen, medan THORE F. förde ett jämförelse-
vis höfviskt språk.
Vid Upsala universitet hade emellertid adjunkturen i botanik blifvit
ledig. Striden om denna plats skulle stå emellan de bägge docenterna
THORE Fries och J. E. ZETTERSTEDT. Den senare var vän till N., och
denne blef nu mycket verksam till hans förmån. Z. hade också i fakulteten
en ifrig gynnare i mineralogie-professorn WALMSTEDT, hvilken med förtjus-
ning gjorde sig till språkrör för N. I filosofiska fakulteten där gick det
Hett tıll%yArterminene 1 Sc en = oo c
Slutet på frågan om adjunkturen i Upsala blef, att konsistorium med
alla röster utom två på första förslagsrummet uppförde FRIES, som sedan
fick tjänsten. Att denna sakens utgång var den riktiga, därom torde ej
bland de opartiska botanisterna i Sverige hafva funnits mer än en mening.
En af N:s vänner i Stockholm, den öppenhjärtlige professor N. J. AN-
DERSSON, hvilken ingalunda var en blind beundrare af familjen FRIES,
framhåller detta för N. med stort eftertryck och säger att N. gjort sig
löjlig genom sin vikariats-fundering och rent af skadat ZETTERSTEDT.»
De sista orden syfta pä NYLANDERS misslyckade försök att fä ZETTER-
STEDT till sin vikarie såsom professor i Helsingfors, hvarigenom Z. skulle
kunna samla ytterligare meriter gentemot FRIES.
Den 23 mars 1877 utnämndes FRIES till Borgströmiansk professor i
botanik och praktisk ekonomi efter J. E. ARESCHOUGH, hvilken äfven
varit hans företrädare i adjunkturen. Med professuren följde också
chefsskapet för botaniska museet och trädgården. Såsom professor kvar-
stod FRIES till den 3 november 1899. Under åren 1893—99 var han äfven
universitetets rektor. Det porträtt, som bildar försättsplanschen, är tagei
vid hans afgång från rektoratet.
Liksom hans första ordinarie befattning föregåtts af kamp, så måste
han äfven såsom emeritus utkämpa en strid. Utgångspunkten för denna
voro några ord i FRIES 1903 utgifna stora minnesteckning öfver LINNÉ:
»Huruvida några af de frilandsväxter buskar och örter), som
öfverflyttades till den nya trädgärden, ännu lefva, kan ej afgöras och är
f. ö. föga troligt. Däremot hafva intill sista åren inom hus (i frigidarium)
funnits några träd, som med all säkerhet voro Linnéaner. Under den
tid (1877—99), som förf. var prefekt, funnos af sådana flera stora träd af
lager och Justicia Adhatoda samt Prunus Laurocerasus, Taxus baccata,
Cupressus sempervirens, Thuja occidentalis, Morus alba och nigra, Amyg-
dalus communis och Myrtus communis 8 latifolia, af hvilka dock de tre
sistnämnda oaktadt all omvårdnad till min stora ledsnad på 1890-talet
utdogo. De flesta. öfriga hafva sedan, såsom alltför skrymmande, blifvit
fällda. På grund häraf finnas numera i Upsala botaniska trädgård af
sedan LINNÉS tid kvarvarande växter endast några lagrar, en Justicia
samt måhända ett par exemplar af en pelarkaktus.»
Detta yttrande uppfattade professor F. R. KJELLMAN som ett klander
af hans åtgärd att gallra ut några af orangeriträden och öppnade, dock
först sedan saken blifvit framdragen i en Skåne-tidning, mot FRIES en
polemik, som fördes dels i ett föredrag inför Naturvetenskapliga Student-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
