Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Hammarby, då golfvet plötsligen brast och han störtade ned i botten-
våningen, dock märkvärdigt nog utan att skada sig. FRIES talade sedan
med beundran om sinnesnärvaron hos klubbmästaren, hvilken för till-
fället råkade befinna sig i närheten och med klar blick för situationens
kraf och sitt ämbetes plikter genast var till hands med frågan: »Behagar
Farbror en konjak?»
Det andra olyckstillbudet inträffade vid återfärden, när Säfjaån skulle
passeras. Transportmedlen utgjordes af små flatbottnade ekor med utpräg-
ladt labil jämvikt. Också dröjde ej resultatet häraf att infinna sig. Ett par
unga zoologer, L. och J., båda numera professorer och Afrikaforskare
samt redan då kända som dristiga friluftsmän, skulle på tu man hand
ro öfver i ett verkligt nötskal till båt. Precis midt i ån kantrade den
stolta farkosten och de båda navigatörerna fortsatte simmande åt hvar
sitt håll. En af de större ekorna, lastad med honoratiores, sjönk redan
vid stranden. Som det var föga djupt, blef faran ej stor. FRIES blef
våt upp till knäna, men af AXEL LUNDSTRÖM, som ramlat baklänges,
syntes ett ögonblick endast en fläck af skjortbröstet och en ur vattnet uppstic-
kande hand, som ifrigt viftade. Snart voro emellertid äfven dessa förolyckade
på det torra och Sällskapets korresponderande ledamot, telegrafkontrollör
J. PETERSEN från Wladiwostok, anmärkte leende: »Jeg har rejst fire Gange
mellem Kina og Europa, men jeg har aldrig veret i Söen för nu». Och
FRIES tillade med en bekymrad blick på kyrkoherde BLOMBERGS jätte-
lika stoftshydda, när denne skulle fraktas öfver: »Dej, min kära bror, fa vi
allt ta i två vännor». Emellertid kommo alla så småningom öfver,
men de fyra sista hade en styf galopp, innan de hunno fram till
tåget, som genom stationsinspektorens vänlighet stannade öfver tiden och
inväntade dem i Bergsbrunna. När vi kommo till staden följde FRIES
direkt med till Flustret, och det var med knapp nöd han tillät, att man
sände efter torra strumpor åt honom. Festen fortsattes till midnatt, och jag
påminner mig, att när vi efter denna vackra och händelserika dag gingo
hem, visade termometern ännu kl. 12 +17° i den ljumma fórsommar-
natten.
Den 15 augusti 1894 firades i botaniska trädgårdens stora frigidarium
en fest på hundraärsdagen af ELIAS FRIES födelse. På förslag af KARL
STARBÄCK beslöts då utfärda upprop om insamling af medel till ett bota-
niskt resestipendium, som skulle bära ELrAs Fries’ namn. Detta skedde
också, och en fond på mellan två och tre tusen kronor bildades, mest
af influtna småposter.
Det är gifvet, att en man med FRIES’ kraft, begåfning och utomordent-
liga arbetsförmåga, skulle bli föremål för utmärkelser af många slag.
Ordensutmärkelser — han blef 1903 kommendör med nordstjärneordens
stora kors — medlemskap och hedersledamotskap i många in- och ut-
ländska lärda samfund tillföllo honom, och han tog emot det utan att
göra någon affär däraf. Jag vågar tro, att bland de hedersbetygelser,
som mest gladde honom, var den, som ägnades honom af Svenska Bota-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
