Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
niska Föreningen, när han kallades till dess förste och hittills ende heders-
ledamot.
Synnerligen omfattande var den hyllning, som ägnades FRIES, då han
den 28 oktober 1912 fyllde åttio år. Tyvärr tilläto hans af sjukdom då
nedsatta krafter ej att han personligen mottog alla, som ville upp-
vakta honom. Bland dem, som personligen infunnit sig, voro två af polar-
forskningens märkesmän, »Sofias» forne sekond, amiral PALANDER, och
professor A. G. NATHORST. Deputationerna från Botaniska sektionen och
Svenska Botaniska Föreningen fingo också komma in i hans rum. För-
eningens deputerade lära nog aldrig glömma denna högtidliga stund, när
han till svar å professor SERNANDERS tal vid öfverlämnandet af Förenin-
gens festskrift, ödmjukt bekände, hur litet han tyckte sig ha uträttat, och
med af rörelse darrande stämma erinrade om de lärjungar, som han sett
gå bort i förtid, CARL JOHAN JOHANSON, HARALD STRÖMFELT, ERIK NYMAN
och ALBERT NILSSON.
Själf såg jag honom ännu en gång, den 12 febr. 1913, då jag gick upp
att tacka för det exemplar af LINNÉS Iter Lapponicum, som han haft
vänligheten sända mig. Han var äfven då lidande, men låg dock uppe
på en soffa. Det var sista gången jag tryckte hans hand.
Lördagen den 29 mars 1913 spred telegrafen öfver allt Sveriges land
budskapet om att THORE FRIES kl. 4 eftermiddagen stilla gått hädan.
Torsdagen den 3 april, den första riktiga vårdagen, ägde hans jord-
fästning rum i Upsala domkyrka med en högtidlighet, som man i vårt
land endast får bevittna i de gamla universitetsstäderna. Han bars
till grafven af sina sex vuxna söner, och jordfästningen förrättades af hans
promotionskamrat WALDEMAR RUDIN.
Det berättas, att GÖRAN WAHLENBERG uttalat den meningen, att alla
äkta Linnéaner dö vintertiden. I vinterns sista tid gick FRIES bort, men
den dag hans stoft vigdes till den sista hvilan, stod våren hedersvakt i
den gamla Fyrisstaden för mannen med det vårliga sinnet, TH. M. FRIES,
bland Sveriges botanister den siste Linnéanen.
Stockholm den 29 mars 1914.
Ernst Hemmendorff.
Svensk Botanisk Tidskrift 1914. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
