Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
alltifrån J. LINDERS Flora Viksbergensis 1716 till närvarande tid, inalles
125 nummer. GUNNAR ANDERSSON Och SELIM BIRGER lämna en af kart-
skisser belyst redogörelse för Stockholmstraktens nuvarande naturförhål-
landen och florans utvecklingshistoria efter istiden samt för de växt-
geografiska grupper, som finnas representerade inom omrädet. Bland de
senare kan framhällas den intressanta artgrupp. representerad af Woodsia
hyperborea, Equisetum variegatum, Alchemilla glomerulans, Salix lapponum,
Poa alpina m. fl, som detta geologiskt sedt unga kustland har gemen-
sam med fjällen.
Artförteckningen utmärker sig genom flera praktiska anordningar: släk-
ten och arter äro ordnade i bokstafsföljd; växtlokalerna i en socken äro
utmärkta med annan stil än sockennamnet; och för öfversiktlighetens
skull äro områdets 70 socknar uppdelade på 6 mindre områden, med
hvilka man lätt finner sig till rätta med tillhjälp af den arbetet vidfo-
gade kartan. Ännu lättare hade detta varit, om sockennamnen funnits
utsatta på själfva kartan i stället för att nu siffror hänvisa till en bi-
fogad namnförteckning med nästan mikroskopisk stil.
För angifvande af en arts frekvens användes den femgradiga skalan
allmän, tämligen allmän, flerstädes, tämligen sällsynt, sällsynt, hvilka be-
teckningar närmast ange växtlokalernas talrikhet för arten i fråga inom
hela området, inom en af de sex underafdelningarna däraf eller inom
en socken. Något försök att angifva artens ymnighetsgrad har i allmän-
het ej gjorts (en allmänt utbredd art kan ju på hvarje lokal förekomma
i ett fåtal individer, en sällsynt art kan vara ymnig på den lokal, där
den växer), men detta har väl i allmänhet ej heller varit möjligt på det
nuvarande stadiet af Stockholmstraktens botaniska utforskande och med
det stora antal medarbetare, som lämnat uppgifter till artförteckningen.
Åt adventivfloran (inkomna ogräs och kulturgränsväxter, ruderatväxter,
förvildade arter) har ägnats mycken uppmärksamhet, hvilket är väl på
sin plats, när det gäller ett område, som från första början stått under
människans omdanande inflytande, alltsedan det under sten- och brons-
åldern höjde sig öfver hafvet (vid bronsålderns slut o. 2600 år f. K. hade
området i hufvudsak sin nuvarande utsträckning). Hithörande arter äro
utmärkta med ett »fórvildad», »infórd» efter lokaluppgifterna; önskvärdt
hade det varit, särskildt med tanke på bokens lämplighet för skolungdom
och andra nybörjare, hvilka ej utan vidare inse den betydelsefulla skill-
naden mellan en verklig och en tillfällig medlem af floran, om adven-
tivväxternas namn satts med annan stil eller, om detta af praktiska skäl
ej låtit sig göra, att ett särskildt tecken satts framför desamma, låt vara
att det beträffande vissa arter måste anses tvifvelaktigt eller beroende på
tycke och smak, om de böra räknas som naturaliserade eller ej.
Beträffande nomenklaturen befinna vi oss för närvarande i en tid af
namnförbistring, innan de på nomenklaturkongresserna i Wien 1905 och
Bruxelles 1910 fattade besluten blifvit genomförda i praktiken. Utgifvarna
af Stockholmstraktens växter ha följt som norm den af Lunds botaniska
förening 1907 utgifna växtförteckningen, en obskyr källa så till vida, att
detta arbete af dess anonyma författare är försedt med beteckningen
»tryckt som manuskript», hvilket betyder att det strängt taget bör hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
