Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
ken kritiseras eller citeras. I betraktande af att det odisputabelt är en
svårare synd att lancera en felaktig namnändring, än att bibehålla ett
från nomenklatursynpunkt oriktigt namn, som länge varit i bruk, hade
det måhända varit försiktigare att än så länge använda de i våra floror
brukliga namnen, till dess vi få något mera säkert att rätta oss efter
i den vägen. Det skulle t. ex. vara bra hårdt, om vi nu i onödan få
lära oss att Filago minima bör heta F. montana och Filago montana
F. arvensis. En Cephalanthera-art har i vårt land på senare tid ändrat
namn 3 gånger: den har kallats pallens, grandiflora, Lonchophyllum och
benämnes nu alba. En annan art af samma släkte har hetat ensifolia,
grandiflora (liksom den förstnämnda) och kallas nu longifolia. Då bägge
burit namnet grandiflora, är det rätt krångligt att minnas, hvilken af de
båda vackra och lätt igenkännliga arterna är pallens-grandiflora-Loncho-
phyllum-alba och hvilken ensifolia-grandiflora-longifolia.
Alla artnamn börja i det föreliggande arbetet med liten bokstaf, äfven
personnamn (t. ex. Dryopteris linneana, Rubus wahlbergii, Alchemilla
murbeckiana, Brassica napus, Anemone hepatica). Jag vet ej i hvilken
illiterat amerikans hjärna denna idé upprunnit, men den strider i alla
händelser emot nomenklaturreglernas! artikel 26: x, enligt hvilken ej blott
alla från personnamn härledda artnamn, utan äfven de artnamn, som
äro (eller varit) släktnamn, böra skrifvas med stor begynnelsebokstaf.
Enligt samma art. 26: xiii användes vid ordsammansättningar i latinet
-i (i grekiskan -o) som bindevokal (alltså zosterifolius, ej »zosterz-
folius»); enligt art. 26: XI böra artnamn, som äro genitiver af person-
namn, förses med ändelsen -i, om namnet ändas med konsonant (med
undantag af namn på -er), alltså Benekenii, Bellardii, icke »benekeni>,
»bellardi»; enligt art. 26 böra hybrider tecknas med föräldrarnas namn i
bokstafsordning (alltså icke »Fragaria viridis X vesca»).
Inför nägra af de i artförteckningen upptagna hybriderna blir man
för öfrigt något tankfull, t. ex. Melampyrum nemorosum X pratense,
Cerastium semidecandrum X vulgare, Polygonatum multiflorum X odoratum.
Artförteckningen upptager 1,156 arter samt dessutom 103 varieteter, 50
former och 118 hybrider. Uteslutna äro de mängformiga släktena Hiera-
cium, Taraxacum och Rosa, hvilkas talrika arter ansetts till sin utbred-
ning vara så ofullständigt kända, att de ej kunnat upptagas. En utväg
med dessa släkten hade möjligen varit att medtaga endast kollektivarterna,
hvilka ju äfven de kunna anses äga något växtgeografiskt intresse. Som
nu är fallet, ha de gamla hederliga Hieracium umbellatum, Rosa cinna-
momea, Rosa rubiginosa m. fl. blifvit uteslutna för sina besvärliga släktin-
gars skull.
Vid begagnandet af en lokalförteckning som denna frågar man sig
gärna beträffande ett märkligare växtfynd, när och af hvem det blifvit
gjordt. I en del fall finnas också såväl källan till uppgiften som fynd-
året angifna, stundom t. o. m. den tidrymd under hvilken växten blifvit
observerad på en viss lokal. Önskligt hade det utan tvifvel varit, om
1) Regles internationales de la nomenclature botanique adoptees par le congres
international de botanique de Vienne 1905, II:me éd., mise au point d’apres les
decisions du congres international de botanique de Bruxelles 1910. Jena 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
